Senaste veckorna har jag försökt att vila upp min axel så mycket som möjligt, men jag måste erkänna att det är svårt. Men nu verkar det äntligen som den är på bättringsvägen, jäkligt skönt det. Nu kan jag belasta den för fullt och ändå känna att det håller.

Vila i min mening har varit att inte paddla eller köra forsränning, har jobbat en hel det med klättring och grott-turer istället.

Det har faktiskt till och med blivit lite paddling senaste dagarna, först en tur på Tångböle och dagen efter på Gevsjö-strömmarna. Båda turerna var jobb då jag var med och fotade så det har inte blivit någon egen nöjes-paddling ännu.

Idag så var jag och Jonas ute och kröp i kvarnbäckslabyrinten med 17 st kids från ett läger för ungar med astma. Det var 3 ledare, 14 killar och en tjej så en ganska speciell grupp. Det är alltid jäkligt kul när folk inte vågar krypa in och bortförklarar med en massa "...men asså jag pallar inte krypa..." och "...jag har lite ont i axeln.." istället för att säga "... jag hade gärna krypit men jag vågar INTE..." . Men det är kanske så vi människor är skapade.

När jag är ute och kör klättring på välaberget så brukar det komma upp extremt många gamla skador. Speciellt när man kommit ca 3 meter upp och inte hittar något grepp...

Måste säga att det är ett lite roligt sammanträffande det där...

I morgon så ska jag ut på forsen och plåta igen, hoppas vädret blir bättre än vad det är just nu, kolsvart, spö-regn och åska!

Ses!