Då har man kommit fram till våran granne i väst, Norge. Trevligt ställe om jag får säga de själv men däremot så är det inte konstigt att jag från många håll tidigare hört att norge känns som ett u-land. Efter att ha stannat på "typ" varje bensinmack från Trondheim till Stranda på jakt efter telefon-kort utan lycka så kan man nog inte kalla det för mycket annat än...eeh.. ja.. dåligt?!

Vägen hit tog längre än vad jag hade tänkt tack vare krypkörare och allmänt vida kända norska vägar. Vet inte hur många gånger jag fick stanna för att kolla kartan eftersom de flesta skyltar var översnöade. På slutet höll jag på att dra en riktig nitlott. Väg 65 såg ut som det självklara valet sista biten fram till Stranda. Först åkte jag igenom ett litet samhälle och vägen såg helt ok ut, efter ca 10 minuters körning blev vägen lite smalare och ännu lite smalare... tillslut åkte jag på en traktorstig. Dags för kartläsning, var det här verkligen rätt, ja väg 65 till Stranda, öppen MAJ - OKTOBER..! Jahaja det var därför det var lite dåligt plogat, norska vägar i all ära men det här var lite väl. Efter ett par snygga backmanövrar så var jag på väg tillbaka på väg 39 mot Stranda, alltså den väg som är öppen på vintern också och inte bara sommaren.

I dag har jag mest fått åka omkring i systemet och lära känna allting, väldigt mycket nya namn och när allt är på norska blir det inte lättare.

Jag återkommer i morgon med rapport om dagen. Vi ska ut och markera upp lite pister, tror det blir en spännande dag.

Stay tuned