Igår så var det en historisk dag här i Norge, för det var nämligen första dagen som jag inte åkte skidor sen jag kom hit! Så idag när solen äntligen hittat hit efter 3 veckors frånvaro så var det dags att ta igen missad åkning.

Min första plan var att gå upp på Storhornet som ligger vid Kvitegga som jag var på med Eivind och Eli för ett par veckor sen. Men när jag kom dit hade jag glömt lite av prylarna jag skulle ha med mig, så in i bilen igen och tillbaka till anläggningen. Som tur var så är det inte mer än 10 min att köra tillbaka.

Väl uppe på skidcentrat så gick jag över till plan B och tog liften upp på Roalden för att åka ner på baksidan där det ligger som en stor bowl med massor av fin åkning. Det första som slog mig var att det har varit ett lavin-inferno på baksidan, efter ett tag tappade jag nästan räkningen. Förra helgen kom det nästan 1 meter snö och direkt på det 5 plusgrader och två dagars spöregn vilket gjorde snön rejält instabil.

I natt hade det kommit en 5 cm fin pudersnö som var alldeles lagom för att få lägga ett par fina svängar i. Jag han med 3 st åk innan jag tog mig tillbaka på framsidan igen. Det var otroligt skönt att få njuta utav solen och att den äntligen har hittat tillbaka hit till Stranda. Att det dessutom idag var vindstilla gjorde inte del hela sämre.

Det blev två st fikor på toppen under dagen och den ena tror jag att jag satt minst en timme och bara njöt utav utsikten, fjorden precis nedanför sig och oöndligt med snöklädda toppar. Satt ett bra tag och kollade på kartan och toppar runtikring patchelhytta dit jag tänkte ta mig en tur nu närmare våren.

Det var skönt att kunna glida omkring där helt ensam och avskärmad, medveten om att på baksidan av berget är det fullt med folk som är ute och åker fin skidåkning. Såg ett par stycken som kom åkande ner i meraftan mot Stranda men det är på motsatt sida från vart jag var.

Vid 5 tiden så var det dags att börja dra sig hemåt, något som visade sig bli svårare än planerat... Väl uppe på Roalden så följde jag ryggen på Kleivdalsfjellet bara för att få ta dagens sista svängar i kvällssolen. Ungefär 5 svängar han jag med innan jag möttes av bristande skare. Skarlagret var ca 3 cm tjockt och inte tillräckligt hårt för att jag skulle klara mig uppe på det det. Under så var snön hur blöt som helst från senaste veckans regnande och blötväder, ett riktigt mardrömsföre om ni frågar mig. Efter ett flertal vurpor ner mellan björkarna i skogen nådde jag äntligen ner på vägen som jag gick tillbaka till hyttan. Länge sedan jag blev så glad av att se vägen...

Jag kommer vänta ett tag innan jag ger mig på det där åket igen och hoppas på att det har hårdnat till sig och blivit lite bättre tills nästa gång.