Jaha då var det dags att bli sjuk då! Har åkt på förkylning med mycket snorande, tror att det till stor del beror på långa dagar och mycket tid ute. När jag är ute och jobbar så växlar det väldigt mellan vad jag gör, ena sekunden så står man still och håller på med något pill vilket gör att man blir kall efter det kanske man ska gräva i snön med stora mängder svett som belöning. Det är min teori om min förkylning i allafall. 

Hoppas på att det ska ta slut nu efter helgen eftersom det är rätt körigt på jobbet och helt enkelt inte har tid att vara sjuk!

Sen senast har jag hunnit med några korta turer på Kleivdalsfjellet, som ligger precis bredvid Roaldshorn. Så i tisdags tog jag liften upp precis innan stängning och sen så skråade/gick jag bort över ryggen i kvälls-solen för ett par telemarkssvängar med mjölksyra i benen. Väl nere i skogen så var det ganska så trångt och den tidigare så bländande tekniken var som bortblåst... ;)

Sen var det dags igen i torsdags men då med Tom istället, en utav mina chefer. Han hade en betydligt bättre väg än den jag själv tog för två dagar sen och idag kunde vi glida mer eller mindre hela vägen fram. Själv så tror jag stenhårt på att mina telis-skidor måste varit dåligt vallade. Väl uppe på toppen stod vi och kollade på olika toppar och fina turer att göra i området, det finns verkligen inte någon gränser på toppturer, möjligheterna är oändliga.

Nu krävs det att man går en bit om man ska få åka puder då mer eller mindre varje kvadrat cm i systemet är uppåkt. Men snart är det Mars och det brukar vara den bästa snömånaden i Stranda! Jag håller tummarna.

Nu är det bara 7 dagar till ledighet, wiihooo!

Sista dagen på den här helgen och det måste självklart utnyttjas till max! Tog den där sovmorgonen som jag blev snuvad på igår och sov fram till 12. Det finns en baksida med att bo med ski-in ski-out läge, folk åker 3 meter utanför fönstret på morgonen...

Efter avslutad frukost så packade jag ihop skidprylar, lite matsäck och gott humör. Jag gick ut genom dörren och åkte skidor ner till ny stolheisen (stolslift) och vidare upp med egga-trekk. Min plan var att åka liften hela vägen upp på toppen och åka ner i dalen bakom och vidare upp på närmsta fjäll som heter Tuvegga. Det är verkligen en otroligt mäktig känsla av att glida fram med skidorna över snön, helt ensam utan ett spår runtikring en. Att bara stanna till, lyfta huvudet och få kanske något av dom vackraste utsikter, de, de e nice! 

Väl uppe på Tuvegga var min plan att åka ner på baksidan och ta mig upp på Ytstevasshornet som ligger alldeles bakom. Åkningen ner var riktigt fin, en ganska smal ränna med 15-20 cm puder endast för mig. Eftersom det inte har snöat något på en vecka nu så är det perfekt att leta sig utanför pisterna och pröva lyckan på någon av topparna i närheten.

Hittade faktiskt riktigt mycket fin åkning på Tuvegga som jag tror jag ska kolla vidare på någon kväll efter jobbet..

På Yste hade några gått någon vecka innan mig så det var fortfarande fina spår att gå upp i, vilket gjorde att det gick riktigt fort och lätt upp på toppen. Dom som varit där innan mig hade däremot fegat ur lite på slutet och inte tagit sig ända upp på toppen, troligtvis för att det på ena sidan är en vertikal vägg på 100 m och på andra sidan 45 graders lutning...

Men om jag nu hade gått hela vägen upp så ska jag ju f-n stå på toppen också. Det var lite vingligt och svårt sista biten men det gick bra. Väl däruppe blev det lite varm saft och ost-macka med paprika, kungligt!

Sen var det av med stighudarna ner till dalen igen och upp på Tuvegga igen, samma väg som jag tidigare åkt upp. Andra sidan ner på Tuvegga var inte alls lika fin och ljuset var nu rätt dåligt. Men fint när solen börjar försvinna bakom fjälltopparna och man ser månen titta fram.

Att man sen bara kan fortsätta åka ända tills man är hemma och står utanför dörren igen, det är lyx det, riktigt lyx!

I morgon jobb igen, vinterferie aka sportlov så det blir full fart.

På kartan är alltså grönt uppför och rött utför.

PS. Tog massa sköna bilder men kameran strular med överföringen så det kommer i veckan DS.

Efter gårdagens topptur så var jag hemma och åt middag hos Eivind och Eli tillsammans men Torbjørn och Cato två polare till dom som var på besök. Efter middagen och lite OS-kollande så sitter vi och snackar och kollar på någon skidfilm (exploded view). Vi kommer på något sätt in på helikoptrar och jag berättar att jag jobbat i Kittelfjäll med Heliskin där, varav Cato säger " Du känner ingen som heter Geir Akse?" HAHAHAH! OM jag gör vi bodde ju tillsammans hela vintern svarar jag. Då visar det sig att dom kommer från samma ställe, en mindre by utanför Bergen.

Hur sjukt  är inte det, jag kände en norrman innan jag kom hit till Stranda och det var Geir.

Världen är liten, norge är mindre...

Nu när jag jobbar hela veckorna så brukar jag försöka vara ledig hela helgen så att jag hinner gå lite turer och åka skidor lite på fritiden också. Så under fredagkvällen planerade vi upp om en topptur till Lafjellet som ligger vid fjällsaeter, en skidanläggning ett berg bort.

Vi som skulle på tur var jag, Eivind, Eli och Thorbjørn. Förra helgen när vi skulle ut så var jag 35-40 min sen ner till Eivind och Eli och ville just därför vara i tid nu då, vi hade sagt 10.30 - 11.00 nere på parkeringen. Jag såg till att vara packad och klar där nere till 10.35, efter lite väntande fick jag ett sms av E, " Vi har precis vaknat, blev lite sovmorgon.. kom ner på kaffe om du är sugen". 

Jag passade på kaffen och gick upp till hyttan för att göra lite saker som jag inte hade hunnit göra tidigare fick tillslut ett sms om att dom skulle vara uppe vid 12.30 istället. Tänkte ett tag hur mycket längre sovmorgon jag hade kunnat ta, men inte hela världen och dessutom försvann allt dåligt samvete från att jag var sen sist. Nu låg jag ju i lä med min 40 min mot deras 2 timmar ;)

12.45 kom dom tillslut och så var vi äntligen på väg, bilkörningen dit tog inte mycket mer än 10 minuter, bara runt berget.

Det har kommit in lite finväder här i Stranda så även idag var det blå himmel och sol, men med 14 friska minusgrader. Med lite vind på det så blev det ganska kallt om händer och ansikte. 

Efter en liten miss i kartläsandet så gick vi bet på huvudtoppen och kom bara upp på förtoppen. Ska väl erkännas att det mestadels var min, det var helt enkelt så att från det håll som vi kom nu så blev det för svår klättring på slutet upp på toppen(snön var för porös).

Lite bittert är det alltid att inte få komma upp på den riktiga toppen, men men. Väl där uppe så blev det lite lös planering av nya projekt, det är helt galet mycket fina toppar här. " Den där då! A o den DÄR! kolla den traversen då!"

Åkningen ner var inte så mycket att hänga i granen, ett skarlager på 1,5 cm som höll ända tills man tryckte till var fostrande, med lite flatljus på det så var det toppen! 

Kvällen avslutades med chili con carne och vin i nya vänners lag, svårslaget!

Än en gång har man halkat dit för köp-djävulen igen och gått lös på ett par Dynafit Zzero 4 C-TF för en månad sen. Hade dom på test först en vecka bara för att få prov-åka dom och se om det kunde vara något för mig. Det rä en pjäxa som tidigare har lovordats väldigt mycket från väldigt många håll så alltför pjåkig kan den inte vara.

Efter att stoppat ner fötterna och kört den obligatoriska prov-flexen så var det dags för första turen på dom.

Det första jag reflekterade över med dom var hur otroligt lätta dom var, vi pratar om nästa 500 gram per fot gentemot mina Dynafit titan. Det man kan känna att dom sparat in mycket på är att skalet är tunnare och man känner att skon sitter närmare foten, sulan är tunnare och den känns inte alls lika klumpig. Spännen är självklart i magnesium och förstärkningarna i skaftet är i carbon.

Gå-läget på dom är magiskt bra, man känner att Dynafit vet vad dom pysslar med - det är verkligen kvalité rakt igenom. När man knäppt upp dom ordentligt som man ska känns det som om man skulle kunna gå hur långt som helst i dom. Första gången jag åkte i dom satte jag ner fötterna knäppte åt och hade dom på mig i en hel dag, det utan någon som helst kramp-känning eller skavsår.

Det man ska veta om är att Dynafits skor överlag är smala i lästen även om denna sägs att den ska vara lite rymligare.

När man väl kommit upp på toppen och är redo att åka ner så förvånas jag över att skon är så pass styv som den ändå är. Självklart är det en rando-sko och man ska inte förvänta sig något race-flex, men att den slår flera av dalbellos virus pjäxor på fingrarna är klart. Det är ändå marknadens lättaste 4-spännes pjäxa och en av dom riktiga storsäljarna här i Norge. Det här är helt klart pjäxan för dig som ska gå en hel del toppturer i vinter men ändå vill kunna använda den för att åka pist. Senast idag testade jag dom på ett par Gotama som jag upplevde som en riktigt fin kombo, men jag tror att där börjar man närma sig vad som gemene man klarar av med skon. Jag har hört om folk som kör Hendryx Rhinochaser med Zzero 4 och tycker det fungerar utmärkt. Det man ska tänka på med pjäxorna att det inte bara handlar om flexet frammåt utan framförallt vridstyvheten i sidled. Det är en av dom svagare punkter på en pjäxa som denna när man vill få ner vikten, det har Dynafit löst perfekt med carbonförstärkning i båda sidor på skaftet.

För egen del så är jag lite smått förälskad i den här pjäxan efter bara någon månad, så har ni 6500 kronor över så tveka inte - KÖP!

I söndags var det äntligen dags för första toppturen på norsk mark, Kvitegga. Sällskapet för turen var Eivind (en kille jag träffa i backen härom dagen), hans flickvän och en polare till dom.

Det hela började rätt dåligt med att jag var en halvtimme sen till dom på morgonen och hade stora problem att hitta (Detta hade självklart inget med tidigare kvälls utgång att göra). Ska tillägga att det jag fortfarande har lite svårt med stranda-norskan som brukar beskrivas som en blandning mellan norska och danska, detta brukar göra sig extra påmint i telefon... 

Tillbaka till turen, Kvitegga ligger bakom ena av bergen i Stranda skidcenter så bilresa blev max en 10 min. Första timmen så gick vi upp genom en ganska så gles och fin skog som bara skrek efter att få bli skidad.

Vädret var inte det bästa med lite mulet men ömsom sol, däremot så bjuder Sunnmörsalperna alltid på en fantastisk utsikt med oändligt med toppar och fjordar. 

Själva turen upp var både relativt enkel och inte heller speciellt lång, men en alldeles lagom söndags-tur.

När vi kom upp på toppen så är det som en lång rygg man går på, uppskattningsvis kanske vi gick i 20 min. Nu när det är lite sämre med snö än vanligt också så blir ryggen betydligt smalare, och med branta sidor ner får man det där härliga pirret i magen.

Väl uppe på toppen blev det en kortare stå-fika eftersom ingen av oss var sugna på något längre med vädret som bjöds. Efter fikan spanade vi lite på topparna runtikring och high-fiveade för varje topp som någon hade varit på, kanske en norska tradition ;)

Av med med speedskinsen från mina Dynafit Manaslu som var ute på säsongens första topptur, på med hjälm, knäppa pjäxorna and off we go!

Stora fina svängar i pudret ner, flatljuset förtog däremot lite utav upplevelsen. Sen när man ligger där på fina stora svängar och bara cruisar ner PANG! En sten, h-lvete! Den satt så fint under skidan att det gjorde ont i foten, och ja den ser lika fin ut i belaget som den kändes. Han ju med 1,5 halv topptur på skidorna i allafall, haha!

Skidorna ska in på verkstan nu i dagarna för lite underreds-behandling men sen ska dom vara som nya igen.

Väl nere vid bilen igen tog vi ett par sköna " jag-har-precis-fått-en-galet-stor-repa-i-skidan"-bilder.

Nästa topptur är planerad till nu i veckan, planen är att knata upp på någon av topparna här i närheten efter jobbet med pannlampa.

Ses!

Måste bara berätta lite om den här lilla hyttan som jag bor i här i Norge. Svensk-hytta kallas den för, det är tydligen bara svenskar som brukar bo här. Det är en helt normal liten stuga med, kök, vardagsrum, sovrum och ett litet förråd utanför. Det enda som är lite segt är att det inte finns något rinnande vatten här uppe.

Ni ska få se lite bilder på utifrån och inifrån huset.

Hur många gånger har man inte varit på en skidort och haft det bra när man får rapporter om hur mycket det dumpar på något annat ställe och man alltid tänker, varför åkte vi inte dit istället? Nu är det så bra att jag är på det där stället, ja precis det DÄR stället där det snöar något sjukt mycket och aldrig slutar... Har kommit 25-30 centimeter på ett dygn nu och det fortsätter bara att snöa, dessutom så blåser det en hel del så snön drevar något grymt mycket. Det ser dessutom ut som det ska fortsätta under natten för att sedan börja snöa mer på onsdag och torsdag, hur bra som helst!

Igår så berättade jag för Svein-ove om att det skulle komma in riktigt mycket snö nu i dagarna så sa han det "Nej men det blåser från nordväst, brukar aldrig bli någon snö då.." Tji fick han!

Idag har det varit lite jobb i systemet med att märka ut lite pister, märka om lite transporter, åka  puder, allt det där som gör jobbet värt.

Planen för i morgon är att jobba i systemet 10-16 och sen kvällsskidåkning 18-21. Däremellen så tänkte jag och Eirik, en av killarna som jobbar i liften köra upp varandra på skoter på Roaldsidan som varit stängd sen helgen. Jag var själv uppe där en sväng med skotern nu ikväll och då låg det nen 25 cm fint puder på transporten bara, så i sänkorna runtikring kan det vara hur bra som helst.

Ska få med mig kameran på jobbet i morgon så ni får lite bilder.

Jag kan säga att åttonde dagen på skidor på raken börjar kännas..

Ses!

Kolla precis in på yr.no och det ser ut som om det kommer fortsätta snöa! Sjukt nice det, och plusgrader behöver man förhoppningsvis inte oroa sig för eftersom vi ligger en 500 höjdmeter över byn...

Nice det. Klicka på länken nedan så ser ni vädret.

Jag måste bara berätta om huset jag bor i just nu, svensk-hytta heter det, ett hus med anor. Tidigare så har både Jope och Magnus bott där och totalt 10 svenskar innan mig, verkar som om det bara är svenskar som vill bo där. Det är ett litet halvmysigt hus men utan rinnande vatten och fasiliteter som dusch och så. Duschar gör jag just nu nere i pistmaskins-garaget, rätt sunkigt om ni frågar mig men en dusch är alltid en dusch.

I huset så finns det en liten lucka i golvet, den fungerar som avlopp och slask.

Norge i övrigt är verkligen ett U-land som många tidigare har sagt till mig, och matkultur det finns inte! I restaurangen i backen kan man köpa, hamburgare, korv eller pizza allt ser ungefär lite välsmakande ut. Det får Max i Åre att framstå som hamburgare gjorda med otroligt mycket kärlek!

Igår så öppnade vi upp Roald-sidan här på berget och puder-hetsen var total. Dessvärre så strulade den nedre utav dom två liftarna vilket gjorde att det blev många stopp och avbrott.

Det är helt galet här i Stranda om vilken hets det är på prylar, alla har rocker-skidor som minst är 140 i midja, full-face hjälmar, Norröna-kläder rakt igenom. Det lite roliga är att de flesta som jag sen sett i backen har ju inte direkt levererat så mycket som man skulle kunna trott. Många ser ut som om dom kommer direkt från FWT.

Igår var också första dagen som jag fick träffa alla som jag ska jobba med i vinter, kändes som ett gäng lite halvtrötta gubbar... hahaha! Men det blir nog bra det.

Det bjöds på mycket bra åkning idag också, många ställen som inte alla hittar till, tydligen. Idag var också första dagen på telemark på ett par veckor och det värker något djävulskt i benen, men det är kul!

Jag har varit lite dålig på mina uppdateringar senaste dagarna men jag har lite saker på lager som kommer dom närmsta dagarna..

Idag så var andra dagen på nya jobbet här i Stranda. Just nu så är det rätt lugnt på veckorna vilket gör att det inte är så mycket folk här, varken som jobbar eller åker skidor. Har varit ute själv i backen under förmiddagen och fixat lite. Skottat fram lite madrasser, plockat ner lite käpp, satt upp lite nya käpp, snörat om ett par madrasser..

Sen från lunch och framåt har jag och Sven-ove varit uppe på Roaldshorn och märkt ut ett par pister. Stranda består utav två stycken berg, dels Roaldshorn och Furuseth-sidan. Furuseth-sidan har varit öppen sen i julas men Roaldshorn ska öppnas upp nu till helgen, så all snö som har kommit tidigare ligger där uppe helt orörd. Det är helt otroliga ytor här, och dessutom relativt flackt vilket är bra för lavinfaran...

Så enkelt förklarat idag då så åker vi ner med ett gäng käppar eller "stickor" som dom säger här. Vi markerar ut ena sidan av pisten och sen så kommer pistmaskinen efter oss och gör nerfarten. Det fina är ju att man får åka en hel del orörd snö, när det dessutom som idag är 9 minus och blå himmel är det riktigt fint...

Nu ikväll så ska jag sticka ut en sväng och klippa ner lite grenar som kom fram i ena pisten. det är (med norska mått) dåligt med snö vilket gör att det kommer fram lite buskar på sina ställen.

Då har man kommit fram till våran granne i väst, Norge. Trevligt ställe om jag får säga de själv men däremot så är det inte konstigt att jag från många håll tidigare hört att norge känns som ett u-land. Efter att ha stannat på "typ" varje bensinmack från Trondheim till Stranda på jakt efter telefon-kort utan lycka så kan man nog inte kalla det för mycket annat än...eeh.. ja.. dåligt?!

Vägen hit tog längre än vad jag hade tänkt tack vare krypkörare och allmänt vida kända norska vägar. Vet inte hur många gånger jag fick stanna för att kolla kartan eftersom de flesta skyltar var översnöade. På slutet höll jag på att dra en riktig nitlott. Väg 65 såg ut som det självklara valet sista biten fram till Stranda. Först åkte jag igenom ett litet samhälle och vägen såg helt ok ut, efter ca 10 minuters körning blev vägen lite smalare och ännu lite smalare... tillslut åkte jag på en traktorstig. Dags för kartläsning, var det här verkligen rätt, ja väg 65 till Stranda, öppen MAJ - OKTOBER..! Jahaja det var därför det var lite dåligt plogat, norska vägar i all ära men det här var lite väl. Efter ett par snygga backmanövrar så var jag på väg tillbaka på väg 39 mot Stranda, alltså den väg som är öppen på vintern också och inte bara sommaren.

I dag har jag mest fått åka omkring i systemet och lära känna allting, väldigt mycket nya namn och när allt är på norska blir det inte lättare.

Jag återkommer i morgon med rapport om dagen. Vi ska ut och markera upp lite pister, tror det blir en spännande dag.

Stay tuned