Surfade in på friflyt och hittade den här nya telis-bindningen. Verkar som en riktigt kul grej och något som vi har snackat om mycket senaste vintrarna. 

Dynafit fram och telemark bak. 

Läs hela artikeln här

Igår hoppa jag in i bilen för att röra mig österut mot Åre igen. Med vädret hemma på Stranda så hade jag gärna stannat kvar ett par veckor till för toppturer men istället blir det ett besök på sjukhuset i Östersund på torsdag morgon och en axel-operation. Det är min högra axel som jag har haft problem med senaste 2-3 åren och det är dags att få den att sitta på plats, något som det ska bli ändring på. 

Till helgen blir det ner till Stockholm för en månad där nere och jobb på Playground. Så har ni vägarna förbi Stockholm och vill prata skidåkning eller Stranda är ni välkomna förbi!

Innan jag åkte hem kom jag över nästa vinters coolaste mössa, inga som helst tvivel på det! Eller vad säger ni om "Powderguide", mössan ser ni på bild här nedan. Hann dessutom med ett möte inne i Øye angående guidningar till sommaren, utsikten på väg dit var inte helt fel den heller... 

Ja vi fortsätter att ha det bra här i Norge, bra skidåkning och glada miner! 

Idag var det Kyrkjenibba på schemat som ligger nere i Stryn. Fin tur i fin vårsnö! 

Skrev i tidigare inlägg om inplanerad topptursveckor i Stranda till nästa vinter. Mer info om det kommer framöver, håll utkik! 

// Oscar

Att det här är den absolut bästa perioden för toppturer i Norge är det inget som helst tvivel om. Det är fina dagar nu och vi njuter för fullt. 

Jag har varit ute med två tyskar ett par dagar nu, dom jobbar med ett kart-projekt som vi på Strandafjellet kommer vara med på nästa år. Det är hårda dagar på jobbat! ;) 

Nästa år kommer jag arrangera topptursveckor här i samma tidsperioder. Alltså under april-maj och då räknar jag med att just DU följer med!

Det här är något som måste upplevas! 

// Oscar

Hemma på Stranda igen efter ett par dagar uppe i Kebnekaise, måste erkänna att det känns skönt att vara tillbaka. För er som inte hängt med så har jag varit uppe i Keb för att deltaga i Keb Classic tillsammans med Fredrik Sträng. Totalt 3 dagar med tävling i skidalpinism, har kallats för en utav dom tyngre tävlingarna i Sverige. Visst var det jobbigt, men inte så jobbigt kanske.

Hemma i Stranda igen så mötte jag upp med Bernt och Ulrica för lite topptur. Efter lite kart-rekning kom vi fram till att Rindalshyrna nere vid Stryn blev målet. En tur som är bra att göra på våren när snön har stabiliserat sig lite eftersom man går ganska så exponerat hela turen.

Tror egentligen att bilderna talar rätt bra för sig själva om hur vi hade det.

Nästa vinter så räknar jag med att just DU blir med på topptursvecka till våren!

// Oscar

Sitter i skrivande stund på flygplatsen i Narvik och väntar på mitt flyg ner till Oslo. Dessvärre så har det blivit försenat 50 min, så jag har fått lite extra tid här. 

Senaste dagarna har jag varit ute på Kebnekaise fjällstation och deltagit i Keb Classic, det som anses som en utav dom jobbigast skidtävlingarna i Sverige. Första dagen körde vi en solosprint med en total tävlingstid på 30 min och dom följande 2 dagarna var det duo-tävling där vi körde i lag om 2. 

Jag har kört tillsammans med klättraren Fredrik Sträng som hade premiär i skidalpinism med den här tävlingen, Fredrik jobbade på riktigt jäkla bra måste jag säga. 

Våra tider räckte till en total 4e plats ca 50 min efte vinnarna, Björn och Micke tävlande för Silva/Uhrweder. 

Tyckte att det här var en riktigt kul tävling som jag satsar på att kunna deltaga på under nästa år också. 

Ni kan kolla lite bilder från tävlingen här ---> http://www.svenskaturistforeningen.se/global/kebclassic_foto2012/index.htm

Mårten Pettersson har skrivit lite om tävlingen på freeride.se, det hittar ni här ---> http://www.freeride.se/content/6491/

Nu är det ca 10 dagar kvar i Stranda innan jag åker hem till Åre för operation av min axel. Efter det blir det en tur ner till Stockholm under maj och lite jobb på Playground. 

// Oscar

Har precis packat klart allting inför avresa till Kebnekaise i morgon.

Flyger upp till Narvik där jag bor hos Micke en kompis en natt. Torsdag morgon åker vi vidare till Nikkaloukta för skotertransport upp till Kebnekaise fjällstation. På vägen ska vi hämta upp Lasse, lämna lite böcker och en österrikare, kan bli spännande.

Uppe i Keb så sluter jag upp med Fredrik Sträng i lag "Drive as it smokes" och kör Keb Classic, en 2 dagars skidalpin tävling i området runt Keb. Under torsdag eftermiddag är det Solosprint och fredag-lördag går huvudtävlingen.

Vi kommer gå ca 3000 höjdmeter och 25 km om dagen. I tävlingen har vi en del tekniska moment som reppellering, kamvandringar etc.

Både jag och Fredrik är taggade till tänderna och räknar med att kunna göra bra ifrån oss.

Ska dessutom få testa ett par fish-x skidor från movement under tävlingen, tack för det Lotta på Movement. Karl Almestål har tävlat på skidorna tidigare i vinter och han har visat att dom kan gå riktigt fort, jag kan alltså inte skylla på materialet om resultatet uteblir. 

Ni kan läsa om skidorna här.

Läs mer om tävlingen här 

Kommer bli en grym tävling!

// Oscar

Gårdagskvällen blev en lång session med uppsummering av lavinarbete både i Strandadalen och Emdalen. Det är 2 olika byggprojekt där jag är med i lavinprognoserna för områdena, dels en lavinsäkring för vägen och dels ett vattenkraftverk. Summa summarum så blev det en lååång kväll. 

Tanken för idag var hinna med en sista topptur innan keb classic. Bernt är ledig nu och vi kollade in Vellesæterhornet där vi fick vända pga för dålig sikt för ett nytt försök. 

Efter bara 20 minuter på hudarna började sämre väder dra in med snöfall och dålig sikt som resultat. 

Dessutom hade det blivit en 4 cm tjock is-skorpa på snön, verkade inte bli någon höjdare nerför. 

Vi gick samma väg som sist upp i couloiren från Vellesæterhyttan, man följer egentligen dalen bara rätt fram. Upp i rännan så var det mer eller mindre noll sikt pga snöfallet. 

Uppe på ryggen så stog vi inför samma problem som senast vi var här, ingen sikt och ingen bra förutsättning för att ta oss upp på Vellesæterhornet. Plan B blev istället Grøtdalstinden som ligger åt Ålesund till istället. Lite enklare väg bort när det var svårt att navigera. 

Som på beställning vid åkningen utför sprack det upp och solen och den blåa himlen titta fram. Äntligen kanske man kunde se någonting när man skulle ta sig ner ;) Åkningen i den nordvända rännan var riktigt fin faktiskt, kallsnö ner till trädgräns. 

Som vanligt när vi är på tur går det fort, nästan för fort idag - vi var nere vid bilen klockan 2 igen. 

Jag och Hedda tog en tur upp på Skåla i lördag, toppen som är Norges längsta motbacke - totalt 1848 meter. 

Vi fick gå första 300 höjdmeterna på fötterna innan vi kom upp till snön och kunde slänga på oss skidorna, men det skapar bara bra stämning för vårturerna. 

Skåla är en populär topp och totalt träffa vi ett 10-tal personer som var uppe under dagen, första gänget träffa vi 10.30 på parkeringen - då hade dom redan varit uppe på toppen!

Dagarna innan har det varit kallt så att all den fina snön som har kommit tidigare har hållit sig kall och bra. Rapporterna från dom vi träffa på väg upp var att det skulle vara kallpuder och otroligt fin åkning hela vägen från toppen, nice!!

1848 meter uppförsbacke sliter ganska så bra på kroppen och känns vill jag lova. Det värsta med det konstaterandet är att jag är anmäld till Skåla opp i sommar och ska springa samma sträcka, kan bli tungt!

Uppe på toppen ligger Skåla-tårnet, ett 2 vånings stenhus som är byggt i slutet på 1800-talet. Nu är det utrustat med kök och sängar så det är fullt möjligt att sova över där om man har lust, riktigt häftigt bygge. 

Åkningen ner var precis så bra som vi hade hoppats på! På väg upp så kunde vi spana in ett åk vi ville göra som låg lite längre bort från "normal-vägen" ner och således inte hade lika många spår på sig. 

En bra dag på tur! 

Solveig som driver snoskredvarsel.no har skrivit lite på sin hemsida och lagt upp lite bilder från observatörsträffen i Molde förra veckan. 

Jag i gul jacka! 

Kolla in här på länk - www.snoskredvarsel.no

Om ni kollar in på www.friflyt.no så kan ni se lite om det jag har skrivit om senaste dagarna, galet mycket snö på vestlandet. 

Tack för uppmärksamheten Tore! 

Länk här - http://www.friflyt.no/Ski/Nordvestlandet-og-Midt-Norge-snoer-ned!

// OA

Det fortsätter att kräksnöa i Stranda! 

Galet bra är ordet, här är lite film från dagen. 

Sen så undrar folk varför man bor i Stranda? Ja ni, ta en titt på videon här nedanför så förstår ni varför! 

Ni vet vart ni ska om ni vill njuta av puder! 

// Oscar

Obs! Klicka på HD för bättre kvalité

För många är påsk lika med ägg, påsk-ris, vårskidåkning, solgrop, apelsin etc. I Stranda testar vi i år ett alternativt sätt att fira påsk på, med galet mycket pudersnö!! 

Senaste dygnet har vi fått 27 cm rakt ner på dalstation, det gör att man kan lägga på ca 20 cm på höjd på fjället. Under natten har vi haft relativt hård vind och under gårdagskvällen var snödrevet manshögt. 

I meraftan, en av pisterna i anläggningen hade vi ca 1 meter med nysnö i morse. 

Vi fick första åker ner i Blådalen när fjelltrekket öppna vid 11.30 tiden idag. Det var utan tvekan ett topp 3 åk under mina år i Stranda. Ligger tillsammans med första-åket med Calle och Erik på Roalden i slutet på mars förra året. 

Nederbörd som kommer samtidigt med vindar från NV lägger alltid mycket snö på Stranda och det verkar som om detta inte blir något undantag. Prognosen från yr.no säger att snöfallet kommer fortsätta och vi får lite mer vind under morgondagen - något som garanterat får alla dagens spår att försvinna. 

Som tur är så har jag ledigt både idag och i morgon. Jag och Bernt kommer hänga på låset i morgon med, var så säkra. 

Och för alla er där ute som vill ha en puder-påsk, kom till Stranda!!!

// Oscar

Senaste åren så har man kunnat se ett kraftigt ökat medialt intresse för laviner. Detta skapar en större medvetenhet hos skidturister vilket jag tycker är väldigt bra, dessvärre är det som alltid att en rad tragiska dödsolyckor ligger bakom massmedias intresse. Förra vinter hade vi 13 st dödsolyckor i Norge och i år har vi hittills 7 stycken - men då ska vi komma ihåg att inte vintern är slut ännu. 

Har hittat en rad intressanta klipp om det här i svensk media, bl.a ett klipp med min gamla kollega Petter från Abisko. Petter jobbar numera med lavinriskprognoser för hela svenska fjällkedjan i fjällsäkerhetsrådets projekt. Dom hittar ni här

Sen kan ni här se ett klipp från tv4 med Mårten Johansson en annan kollega från Åre. Mårten driver till vardags Åre Lavincenter. 

Sen gjorde min sambo och kollega i Åre, Jonas en stark insats i hjärnkontoret som ni ser här under. 

Andreas Bengtsson från Mountainguide Travel har också ett inspel här under 

Under förra veckans guidning med S.O.G så hade vi en hel del fotografer med under dagen. I min och Arnes grupp så försökte vi stanna till ett antal gånger under dagen för att ge dom möjlighet att ta lite bra bilder. 

Igår fick jag ett mail från Jörg Ehrlich som var en utav dom vi hade med i våran grupp. Han har lagt upp ett helt gäng bilder från dagen och resten av veckan(då inte jag var med). 

Mig hittar ni i gul hjälm, gröna byxor och röd jacka. 

Kika gärna in på länken här nedan så hittar ni lite bilder. 

http://www.joerg-ehrlich.de/39-0-Norwegen-2012.html

Längst ner på sidan så hittar ni även lite länkar till övriga som var inblandade under dagen.

// Oscar 

Idag var det dags för offpistguidning på fjellet igen, alltid kul att komma ut och åka skidor.  Det är otroligt vad tacksamt det är att guida på Strandafjellet, otroliga ytor att åka på och det känns som om det är helt utan slut.

Vi hade vädergudarna med oss idag, lite lätt regn i luften vid 9-tiden när jag kom upp på fjellet och likaså vid 16-tiden när jag åkte hem. Däremellan har vi haft blå himmel och lite molnighet, men med 6-7 plusgrader så säkrade vi vårskidåkningen!

Gänget idag var jäkligt jämna åkningsmässigt, alltid roligt det. Då kan man köra på mer och vi fick ett bra flyt i skidåkningen.

Höjdpunkten på dagen tror jag ändå var vattenhindret nere i slutet på Alperittløypan, underhållning på hög nivå!

Tack för en grym dag grabbar!!

Nu ska jag försöka ladda batterierna för helgens prövningar. Skandinaviska mästerskapen i randonné i morgon och ännu en randotävling på söndag. Tror att det kommer bli en lugn söndag-kväll..

// Oscar

Sitter just nu i Molde efter en dag på tur i Isfjorden med övriga NVE-observatörer. Jag är med och jobbar med NVE och deras regionala skredvarsling i Norge. Det är ett test-projekt där man ska göra skredvarsel för ett flertal testregioner i Norge, ni kan läsa mer på www.varsom.no. 

Idag var vi ute och grävde ett par snöprofiler i isfjorden, samma ställe som det var rando-träff på tidigare i vintras. Vi var totalt 18 st med i dag som gick i 2 st grupper, men med 40 mm regn senast dygnet var det mesta av snön rejält blöt. Det är inte varje dag som det rinner vatten i snöprofilen medans man gräver. 

I morgon blir det lite föreläsningar här i Molde innan jag styr skeppet hem mot Stranda igen. Kalle Kronholm från NGI kommer bl.a ha föreläsning om våta laviner, något som känns rätt aktuellt efter den senaste månadens ihärdiga regnande. 

På fredag är det offpistguidning på schemat igen, en grupp från Göteborg. Som det ser ut just nu så ska det bli riktigt fint väder, känns grymt. Sen är det ett fullspäckat schema framöver. Först är det skandinaviska mästerskapen i randonné i Skorgedalen på lördag, efter det åker jag och Hedda upp till Oppdal. Där ska vi hälsa på några bekanta och jag ska vara med på tävlingen randoeneren. 

1450 höjdmeter på lördag och 1300 på söndag, det kommer nog bli en lugn söndag-kväll... 

// Oscar 

I veckan har S.O.G (Scandinavian outdoor group) varit på Stranda. Det är ett sammarbete mellan skandinaviska outdoor-företag. Bergans, Optimus, Primus, Icebus, Silva, Helsport är bara några av företagen som är med. Dom jobbar tillsammans för att tillsammans marknadsföra svenska outdoor-märken ute i Europa. 

Nu hade man samlat journalister, säljare och folk från resebranschen på Stranda för att visa upp några utav märkena och samtidigt marknadsföra Stranda som destination. Vi hade totalt 36 st gäster på offpistguidning under tisdagen och jag hade hand om säkerheten under arrangemanget. Det handlade bl.a om skredfarevurdering under dagen, vilka platser som dom olika grupperna fick åka på etc. Totalt var vi 6 st guider ute under tisdagens guidning. 

Starten på dagen var i easy-searcher anläggningen för genomgång med transciver. Efter 50 min i sök-anläggningen så var det bara på med skidorna och ut i backen. 

Hur som helst en givande dag på Strandafjellet, där det knöts en hel del bra kontakter för framtiden. 

// Oscar 

Söndag var sista dagen med Active ski på plats i Stranda, och tanken var topptur. Jag hade tittat på ett par olika alternativ med tillslut föll valet på Dalmannshornet, en topp som man kan börja gå på ganska högt upp och slippa den ruttna snön nere i skogen. Fick ringa upp till jobbet kvällen innan och lyckades ordna med transport upp på morgonen innan liften öppnar. 

Dalmannshornet når man enklast genom att ta liften upp på toppen av Furset och sen glida ner i Langedalen ner bredvid Tinden. Starten på dagen kunde nog knappt varit bättre, blå himmel, knallsol, och 7 cm nyfallen kallsnö. Det enda smolket i bägaren var vinden som redan vid start på morgon låg på med 5-7 m/s. 

Väderprognosen sa att det skulle dra igen under dagen och börja snöa och blåsa på ännu mera, det var anledningen till den tidiga starten på morgonen. 

Vi fick i vart fall njuta av vädret ett par timmar innan det började dra igen ordentligt över topparna. Vi tog den vanliga vägen upp och följde den bortre ryggen hela vägen upp mot toppen. VInden piskade på bra i ansiktet och vi fick verkligen känna på utrycket med att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder. 

Avslutning med åk ner mot Liasætra och upphämtning med taxi. Den hårda vinden gjorde att vi inte kunde få njuta av den snö som hade kommit på natten på samma sätt som vi hade hoppats på. Vindpåverkan på snön hade redan hunnit gjort sig påmind med ömsom avblåsta områden och ömsom med nysnö. 

Nu laddar jag batterierna, och drar igång med en guidning under morgondagen igen. Blir med SOG, Scandinavian Outdoor Group som är här under ett par dagar för möten och konferens. 

Onsdag och torsdag blir jag uppe i Molde/Isfjorden på observatörsträff med NVE. Det är med projektet för regionalt snøskredvarsel som jag jobbar med här i Norge. Sen avslutar jag veckan med Skandinaviska mästerskapen i skidalpint på lördag och randoeneren i Oppdal på söndag. 

// Oscar

Som jag skrev i tidigare inlägg så har vi Activeski här över helgen men full buss, vilket innebär ca 70 gäster. 

I går körde jag och Erik med dom i systemet och visade dom runt i anläggningen och olika åk. 

Idag var det dags för offpistguidning för totalt 19 pers, nytt rekord på antal gäster på en dag i firman, kul det! 

Varslet på vädret idag visade att vi skulle få lite sol, lite molnigt och lite nederbörd. I natt var det minusgrader vilket gjorde gårdagens slush till is, och första åket var för att citera Bernt " Förjävligt". Det skaka och slog och ett tag fick vi nästan överväga att dela ut tandskydd till gästerna ;) 

Efter ett någon timme hitta vi tillslut lite bra snö och solen tittade fram. 

Vi var totalt 3 st grupper i olika nivåer och körde på berget, något som visar att det verkligen finns något för alla på fjället och att det dessutom räcker till. 

tack för en bra dag, även om vi inte riktigt levde upp till namnet "powder paradise" idag. 

I helgen kommer Active ski hit med en buss med gäster och som vanligt kör jag lite guidningar med dom. I år har vi fått riktigt bra tryck på v.11 resan och dessutom på guidningar. Till att börja med blir det 16 personer på offpistguidning under lördagen. 

Med så många gäster blir det en hel del att styra upp med utrustningar, och annat praktiskt som ska ordnas fram. Men med ett par dagar kvar till start så har vi koll på allting. 

Ledig förmiddag idag och blir snart en tur ut med stighudarna, kör tävling nästa helg och för första gången på hela vintern har jag fått träna på som jag vill. 

// Oscar

I lördags eftermiddag stack jag och Hedda ut till Patchell-hytta som ligger här i Stranda för ett par dagar med topptur och vila. Senaste månaden har bjudit på mycket jobb, nästan för mycket om ni frågar mig, så var även fallet för Hedda. Vi kände båda att det var dags för ett par dagars semester och laddning av batterierna, bästa stället för det är ofta Patchell-hytta. 

Senaste åren så har det blivit en längre tur dit ut för en 4-5 dagar med topptur. Jag har fortfarande ett par toppar kvar där ute som jag har lust att ta mig upp på. 

På söndagen blev det Slogen 1564 möh, i det isigaste föret jag någonsin gjort en topptur i. Jag köpte ett par begagnade alpina stegjärn för ett par veckor sen som visade sig tidigare tillhört Micke Reuterswärd, förste svensken på Mt Everest - jag var glad över dom ska jag säga. 

På måndagen blev det ett försök på sør-brekketind 1419. Sista biten upp på toppen bjuder på lite alpin klättring och förra året så fick vi ta till rep för att ta oss upp sista biten.  Jag hade hoppats på att vi skulle klara oss utan det den här gången men dessvärre inte, så vi fick vända ca 2 meter från toppen. Sista 15 metrarna upp går man i en brant snöränna men dom sista metrarna var för branta och alldeles för dålig snö för att få något bra fäste, dessutom så har man en resa på 150 höjdmeter neranför sig, inte läge att ramla alltså. 

Under måndag-kvällen anslöt Kim, Jonas, Martin och Andreas och vi lurade med oss dom upp över Brekketindsbreen istället för Slogen som var deras ursprungliga plan. Vi gick upp i sadeln mellan Vardennibba och Stora Brekketind och tog oss upp på ryggen mot Brekketind. Efter det blev det ett åk ner över breen igen och vidare upp mot stora Brekketind men istället för Stora Brekketind(som kräver rep och säkringsutrustning) tog vi oss upp på ryggen mitt emot. Väldigt spexigt där uppe med en kam som är ca 4 meter lång och knivskarp, så pass smal att man var tvungen att sitta gränsle över den. 

Grymma dagar i Patchell och jag vet vad jag ska göra i vår.

Förutom mina egna bilder så har Hedda och Jonas tagit en del utav dom. 

Senaste tiden har vi haft väldigt instabil snö här i Stranda området, egentligen inte bara i Stranda utan hela Norge. Februari är en månad då det brukar vara mycket "väder" och statistiken talar sitt tydliga språk med många lavinolyckor varje år i den här perioden. Vi har fått se olyckor i Tromsø, Hemsedal, Oppdal m.fl ett par med dödlig utgång. 

I går hade vi fint väder och jag var ledig, något som allt om oftast betyder topptur!! Men med dessa lavinförhållanden gäller det att vara ödmjuk inför moder natur och göra säkra vägval. Efter lite överläggning under lördags-kvällen kom vi fram till att Dalmanshornet skulle bli ett bra turmål. Den ligger i anslutning till Strandafjellet och man får en enkel tillgång till den efter en tur upp med liften. 

Crewet för dagen var jag, Hedda, Ulrica och Jonas som är på besök. Uppe i skidanläggningen tror jag knappt man kunde hitta en kvadrat centimeter som inte var uppåkt, därför känns det lite för bra när man glider från toppen utav liften och möts utav detta som ni kan se upp till höger. 

En grym dag med fin åkning, självklart då inte så brant beroende på lavinfaran vilket gjorde attt det var bäst att hålla sig på lite flackare sluttningar. Vi kunde se bra in mot Brekketindarna och Smørskredtindarna och att det rådde stor lavinfara var det inget som helst tvivel om. 

tack gänget!!

Söndagen var vigd åt Emdalstindane, en fin lång kamvandring som ligger i Strandadalen och på andra sidan vägen om rännan som jag och Bernt åkte igår. 

Crewet för dagen var Eivind, Bernt och jag. Planen var tidig start eftersom vi skulle ha en lång dag framför oss. Upphämtning hemma hos Eivind klockan 06.30, efter lite sovmorgon för en del av oss så var vi på gång vid 07.30. 

Tanken var att ta oss upp på norra sidan av Emdalstindane, en sida som inte är klättrad vintertid tidigare. Tidsplanen sa 1 timme till insteget och sen skulle vi klara av den första biten utan rep och vara redo för klättring efter 2 timmar. 

Vi hade en förhoppning om att kanske klara av andra klättringen utan rep den också, mest för att kunna hålla farten uppe. Väl uppe vid insteget med blåst, snö och alltmänt rusk kom vi fram till att ändå köra på rep - vi hade ju ändå burit med det dit upp. 

2 replängder senare hade vi kommit upp på kammen och siktade bort mot Emdalshornet på  1184. Väl där uppe hade klockan hunnit bli 2, och äntligen tittade solen fram. 1306 toppen som vi hade som mål, fick vi bittert ta ett beslut om att lämna till framtiden. 
Även om vi hade sol så låg vinden på bra med ordentliga kast, med en sån smal kam och dom vindarna så kan det lätt bli det sista man gör. Känns alltid surt att få åka ner lite för tidigt men vi var alla överens om att det var ett bra beslut. 

Åkningen ner var mer utav en transportsträcka ner till bilen. Mer fostrande åkning tror jag man får leta efter. Stenhårt, brant och snörök - det där med bra stil på åkningen hade vi alla gett upp rätt tidigt - här gällde det bara att ta sig ner. 

Ännu en grym dag i Stranda! 

När jag var ute på jobb åt NGI uppe i Strandadalen så spanade jag in en ränna som hade varit jäkligt kul att köra i de rätta förhållandena. 

Senaste veckan har det knappt snöat någonting, och vädret har varit stabilt och kallt - det ger oss stabila och förhållanden. 

Jag hade redan tidigare i veckan pratat med Bernt och han var sugen på att hänga på. Lite kart-rekning och lite rekning via bilder senare så hade vi skapat oss en hyffsad uppfattning om hur det skulle bli. 

Det enda riktiga frågetecknet var en svart "fläck" mitt i rännan som man kunde se på bilderna. Vi kunde inte avgöra hur lång passage det var om vi skulle behöva klättra förbi det eller inte. 

Vi starta nerifrån rassäkringsbygget och tog oss upp mot Flosteinnibba som är toppen som ligger ovanför rännan. På väg upp mot rännan var det stenhårt före, nästan som att gå på ett betong-golv på skrå.

Halvvägs upp så löste Bernts ena skida ut och stack av i full fart neröver fjällsidan. Vi hade tur och skidan stanna till ett par hundra meter längre ner, precis innan ett isfall. 

25 minuter senare står vi på insteget på rännan och disskuterar om vi ska köra eller inte. Efter en macka och lite dricka så tar vi beslutet att köra. Vi ska ta oss ner till den svarta "fläcken" som vi hade sett på bilderna. Var det för långt så var planen att kunna gå upp igen och åka ner samma väg som vi gick upp. 

"Fläcken" var en sten/mossbrant med is och snö. På med stegjärn och fram med isyxan, här ska klättras! 20 minuter senare hade vi passerat och var på skidorna och på väg neråt igen. 

Vissa bitar neröver var riktigt fint, men överlag så var det rejält avblåst och stenhårt. Ska erkännas att det blev en hel del hasning neröver och inte alltför många svängar i början ;) 

Jag lyckades filma lite från dagen, det ligger här nedanför. 

Igår så hade vi en historisk dag på Strandafjellet, i vart fall i min mening. Vi publicerade vårat första skredvarsel på anläggningen någonsin. Vi kommer numera att ha skredvarsel som kommer upp måndagar, onsdagar och fredagar. 

Håll till godo! 

Senaste veckan har vi haft fullt fart på Strandafjellet, med dagkörning, kvällskörning och evakueringsutbildning. 

Varje år så får vi in ny personal som kontinuerligt skall utbildas för att klara av en evakuering på våra liftar. Det är jag som är ansvarig för utbildningen på Strandafjellet och senaste tiden har vi fått in lite ny personal som måste in i "rullarna" dom med. 

För att hitta en tid som passar för utbildning när liftarna inte rullar har vi varit tvungna att köra utbildning innan öppning på morgonen - det innebär lååånga dagar när vi också har kvällskörning. 

Söndag hade jag ledigt och tog mig en tur ner till Fonnbu som är NGI:s forskningsstation. Forskningsstation för snö och laviner alltså. 

Nu i helgen så hade Skredgruppa på Ørsta Volda träningshelg och vi åkte upp på ett besök. Ørsta Volda är två samhällen som ligger på Sunnmøre som har en lavinräddningsgrupp som ligger under Røda kors här i Norge. Dom körde träning med Recco, kamraträddning, easy-searcher, insatsledning etc.

Kul att vara med, knyta lite nya kontakter och se hur dom jobbar. Kan avslöja att vi verkar få till lite utbyte av utbildning framöver under vintern. 

Vi kom upp redan på lördagskvällen och hann med en lite tur ut på fjellet under söndagen. Det var rejält blåsigt och kallt ute när jag, Hedda och Krister tog oss en tur in i dalen. Blev inte mer än någon timme ute innan vi kände för att vända spetsarna neråt och titta lite på hur det gick för killarna och tjejerna i skredgruppa. 

Jag jobbar lite tillsammans med NGI (Norges Geotekniske Institutt) på ett lavinprojekt inne i Strandadalen.

Det är statens vegvesen som bygger lavinsäkringar så att lavinerna som går i området inte ska gå över vägen. Jobbet kommer fortgå för dom under feb-apr och då ska NGI varsla om skredfaren för området. Jag bor ju i Stranda och kommer jobba tillsammans med NGI som en resurs under det här projektet.

Idag var första dagen då vi har rekogniserat trolig startområden för laviner, skapat oss en uppfattning om snön etc. Till våran hjälp hade vi helikopter som vi filmade och fotograferade ifrån under förmiddagen.

Vi blev sen avsläppta på Overvollshornet som ligger inne i Strandadalen. För er som är kända i området så ligger det bredvid Blåhorna. Där grävde vi dagens andra snöprofil och fick som belöning ett åk ner till bilen.

För alla er som frågat om ceratet på senaste tiden, kolla in "personal equipment" i fältboken som ligger i bildspelet. Boken är utgiven av Canadian avalanche asocciation så det kan väl knappast vara mer rätt än så!

Fin snö, fint väder - bra dag på jobbet helt enkelt.

Ledig dag och topptur, IGEN! 

Jag tog en tur med Bernt och Hedda ner till Stryn och mötte upp Thomas Heisig som driver Norweigan Mountains för en topptur på Storskredfjellet. Thomas hade rekat bra och  trodde att Storskredfjellet skulle vara kallt och blåsigt och dessutom en nordsida = Kallt! 

Istället blev det Grøsvoregga rakt över dalen upp i en sydsida = Sol och fint! Fin snö redan från start gjorde att det knappast kunde vara annat än succé! 

Bra stigning redan från start gjorde att vi kunde knata på bra utan någon sträcka att ta innåt i dalen. 

Efter 1,5 timme kunde vi äntligen få känna på solen och lite värme. Det här är säsongens första topptur där solen har börjat "ta" lite. 

Senast veckornas toppturer har bara varit kung! För er som gillar topptur så är det här himlen, och för er som inte vet om ni gillar topptur är det himlen också! 

Om ni kollar på bildspelet så ser ni även Bottnenibba med i bildspelet, utmärkt med namn. Toppen som jag och Hedda gick på i måndags.

 
Tack för en grym dag!!

/ Oscar

Det har snöat på fint senaste dagarna i Stranda (som vanligt!) och idag skulle vi ha lite uppehållsväder. Just nu har vi en relativt lugn period på jobbet så Erik fick hålla ställningarna under dagen medans jag och Bernt tog oss en toppturs-dag. Planen var att gå upp på Vellesæterhornet (1470 möh) som ligger i samma dalgång som Brunstadhornet där vi var förra veckan. 

Eftersom vi bara var 2 st så var planen att kunna gå på lite och hinna få lite mer åkning än vanligt och kanske 2 toppar. Mina ben var rejält sega första 2 timmarna uppför och Bernt fick dra det tyngsta lasset med spårningen. Tror att det var gårdagens skidalpina träningspass som satt sina spår. Kände mig betydligt bättre efter lite mat.

I passet på Vellesæterhornet så drog det in rejält med moln när vi bara hade 200 höjdmeter kvar upp på toppen. Men eftersom vi hade gått och spårat om vart annat i 25-30 cm med kall fin pudersnö så misströstade vi inte alltför mycket. Åket ner från passet är en bred fin couloir som Bernt tyckte vi skulle kalla Colouir de pudersnö!

Åkningen nerför avslutades med en rejäl krasch för min del, flatljus och en litet dropp fick mig på fall. Stora fördelen med det här föret är väl att det inte gör någonting, man får inte ont utan bara lite snö att borsta av och köra på. 

Vi stannade till vid ca 800 möh för att slänga på stighudarna igen och ta sikte på Klovetinden. Vi kunde knata på i ganska bra tempo och turades om att spåra ca 200 höjdmeter var.

Dom sista 250 höjdmeterna kom vi in ett område som var ganska så vindpåverkat och med tydlig flakbildning. Ett fika-stopp senare så hade vi bara 70 höjdmeter kvar upp till toppen. Sista biten upp innebar lite klättring eller "klyving" som norrmännen kallar det, med ett tunt islager på alla stenar kändes det inte som någon direkt super-idé.

Av med stighudar och spetsarna neråt i dalen. Ett åk på ca 1300 fallhöjd med fin opåverkad kallsnö!

För att ni ska förstå hur bra det egentligen var så är det här min bästa topptursdag här i Stranda under dom senaste 3 åren. Aldrig haft så mycket kall fin snö hela vägen från toppen, hoppas snön håller sig tills på söndag för då blir det på´t igen!

/ Oscar

Bilder hittar ni här neranför

Nu ska allt vara ute i butik med affischer och en intervju i deras magalog. Här  nedan ser ni ett par delar från Apotekets hemsida. 

Vill ni se fler bilder kan ni klicka er in på fliken media.

Här kommer fler bilder från Apotek Hjärta, det här är den delen som hamnar på deras hemsida. 

Det kommer även komma ut bilder i alla deras butiker och i en magalog som dom ger ut.

En av dom första kommentarerna jag fick om den var, bättre än i verkligenheten.. Vet inte om jag är helt enig där. 

Ni hittar alla klippen under fliken media

Artikeln i sig hittar ni här

/ Oscar

Rätt coolt klipp från lavinbekämpning i Canada.

För er som hängt med lite på bloggen senaste månaderna så vet ni att jag pratade om att jag var med i en reklam nere i Stockholm i slutet av november. 

Nu drar kampanjen igång hos Apotek Hjärtat som jag gjorde jobbet åt. 

Ni kan läsa pressreleasen från kampanjen här

/ Oscar

Efter en körig helg på Strandafjellet var det fri-dag och topptur nere i Stryn. 

Jag har egentligen inte varit så mycket på tur nere i Stryn-området förutom en kvällstur på Bergsetnakkjen för ett par veckor sen. 

Sovmorgon gjorde att vi inte kom iväg förrens vid halv 1 tiden från bilen, kanske dömt att misslyckas redan från början. Låga moln och dimma nere i dalen gjorde att vi inte hade alltför höga förhoppningar om sikten. 

Efter lite letande upp på olika skogsvägar och frågor till olika locals hittade vi till rätt parkeringsplats. 

Efter bara en kort stund på väg uppöver kom vi upp ur skogen och kunde ganska snabbt lägga dimman bakom oss. 

Trots lite grått väder så var det ändå en fin tur och absolut en tur som jag ska försöka göra igen. Det står en fin turbeskrivning i boken bergtatt av Thomas Heisig. 

Första timmarna gick vi ganska så mycket på platten utan att egentligen kunna ta så mycket höjd. Påminnde en hel del om turen till Brunstadhornet förra helgen i avseende av det. 

Vid 4-tiden så hade vi ca 250 höjdmeter kvar upp till toppen men det började skymma ganska ordentligt. Jag och Hedda hade konstaterat att vi båda hade pannlampa med oss upp så vi borde kunna fortsätta ett tag till, även om det började bli lite mörkt. 130 höjdmeter från toppen tog det stopp, det började mörkna på och var ganska så isigt före. 

Byta till torr tröja, på med jacka, av med stighudar, på med pannlampa etc. Jag kunde inte riktigt ge mig utan att få göra en sista attack upp på toppen, den var ju så nära. Sagt och gjort, och det blev en riktig attack. Skidorna lämnade jag nere vid Hedda och sen lite snabb fjäll-jogging uppöver till toppen. V

Väl däruppe så kan jag avslöja att jag eg. inte såg någonting men jag var på toppen! 

Åkningen nerför var som den brukar vara med en 3-diods lampa, spännande! Survival-skiing tror jag bäst skulle beskriva känslan. Men var mjuk i knäna och stå mitt på skidan så ska det gå fint! 

Tack för en grym dag! 

I går damp senaste numret av Fri Flyt ner i brevlådan på Strandafjellet, en nöjd kille bläddrade snabbt fram till sida 24. 

Med en lavinolycka i ett skidsenter i Ørsta härom kvällen och en hög lavinrisk hos oss kunde det här inte kommit mer lämpligt. 

Känns skönt att det inte bara är jag som tycker att vi är ett utav dom bättre frikörningsanleggen i Norge. 

Ja idag har det gamla härlig vestlandsvädret än en gång gjort sig påmint här på Stranda. Hård vind gjorde att vi fick hålla anläggningen stängd.

Min plan för dagen var från scratch att jobba men eftersom vi skulle hålla stängt tänkte jag att det var lika bra att haka på Maria, Erik och Joshua på topptur. Förslaget blev över Tuvegga ner mot Ystevasshorn och sen tillbaka ner mot Sykkylven till igen. Blåst, snö och dimma gjorde sikten mer eller mindre obefintlig under långa perioder, som tur var har jag gått just denna rutten många gånger här på Stranda och kände mig ganska trygg med vägen.

Åkningen ner på både Tuvegga och Ystevassehorn var inget att skryta med. Första biten ovan trädgräns hade vi en fin gammal klassisk kartongsnö för att avsluta nere i skogen med fin isskare! Det är sådant före som man brukar kalla fostrande.

Men självklart finns det höjdpunkter med dagen idag också.

1. Jag fick testa min vindsäck i skarpt läge för första gången. Jag och Erik fick en riktigt trevlig fika i den, dessvärre fick vi inte plats med Joshua. Den ska vara till 2 pers men trodde nog man skulle kunna klämma in en till.

2. Fick fick ta oss ut på toppen av Ystevasshornet som ändå är relativt spexig. Med hård vind och stökigt väder blev det en till dimension på det.

3. Jag och Joshua fick spana in några fina linjer ner från Dalmanshornet (Brunstadtinden)

Ledig dag och topptur på schemat även idag.

Jag och Bernt hade kollat på lite olika toppar i området och var sugna på att få till en ny topp som vi inte hade gått på tidigare, valet föll på Brunstadhornet åt Sykkylven till.

Gänget för dagen var Hedda, Bernt, Kim och Maria - alla taggade till tänderna.

Yr.no sa att vi skulle få klarväder och kallt hela dagen så tanken var en tidig start eftersom vi skulle göra en relativt lång tur.

Vi kom iväg från bilen vid 9.30 när det fortfarande var relativt mörkt. Eftersom vi startade turen på mer eller mindre havsnivå hade vi ca 1500 höjdmeter att ta under dagen, en relativt ordentlig tur under dagen.

Vi fick en grym dag och grymt sällskap! 

Dynafit Titan stl 28,5 

Sparsamt använda pjäxor från Dynafit. Möjlighet att byta mellan alpin och randonné sula.

Dynafit Titan är den hårdaste pjäxan i deras line-up som kom ut på marknaden nu till vintern.

En av dom största styrkorna med Titan tycker jag är stabiliteten i utförsåkningen, man kan åka på rejält breda skidor (115 mm) och känna att man har kontroll på skidan, självklart kan man inte jämföra den med en racepjäxa. Den stora fördelen som jag ser det kontra motsvarande pjäxor(BD factor) är att den har ett betydligt behagligare gå-läge.

Pjäxan är väldigt smal i läste vilket gör att väldigt många av dom som testar den upplever den som aldeles för trång och får snabbt kramp, men har du smal fot kan det här vara pjäxan för dig. Sulan på Titan är utbytbar så man kan välja på randoné eller vanlig alpin sula båda ingår när man köper pjäxan. För att byta sulan så sitter det 9 st skruvar under pjäxan som skruvar ut enkelt med en stjärnskruvmejsel, det tar max 5 min att byta sulor på båda pjäxorna. Däremot så ska man passa sig för att byta sulor allt för ofta eftersom skruven går upp i själva pjäxan och inte i någon gäng, det känns som om det är lätt att göra "gäng-paj" på pjäxan och då kommer den vara obrukbar.

Titan pjäxan är Dynafits andra sko som har alpine-overlap som är det mest förekommande bland alpinpjäxor nu för tiden. Den konstruktionen har vissa brister på dynafits pjäxor då det kommer in väldigt mycket snö mellan nedersta och näst nedersta spännet. När man knäpper pjäxan så buktar den ner så pass mycket att det blir en rätt rejäl glipa in i skon. Jag har funderat på att lösa det med lite silikon eller liknande.

Dynafit Quick Step-in är någon så smart som en vidareutveckling av hålen i tådelen. Istället för att man ska behöva gissa sig fram till vart hålen är så har dom fräst ut ett spår som gör det enkelt och smidigt att komma i bindningen.
En i min mening grym pjäxa för toppturande men då man ändå vill ha en rejälare pjäxa när man väl ska åka utför. Många som testar dom första gången i butik tycker dom känns för mjuka men det är något man vänjer sig vid.

Som dynafit själv säger om pjäxan "The boot that climbs what you aim to ski"

Pris: 3500 SEK

Völkl Kuro 185 cm, med marker Griffon

Kuro tog slut alldeles för tidigt ifjol. Trots att en liten Norrman som Stian Hagen ligger bakom delar av
prestandan. Völkl får högsta betyg av både åkare och skidpress för sina konstruktioner och idéer för hur
Rockers skall byggas. Kuro får vem som helst att behärska puder.

Pris: 4000 SEK

Dunjacka, Klättermusen Iving stl M

Iving är tejpad och dunsektionerna fästs mot ytterskalet med en särskild lamineringsteknik utan genomgående sömmar. Rejäl dunfyllning och vattentätt skal håller vädrets vildaste makter stången. Det här är den ultimata expeditionsjackan!
Det vattentäta skalet behövs normalt inte när det är riktigt kallt ute. Men omständigheterna varierar som bekant på de flesta expeditioner, och när det är snö i luften blir jackan förr eller senare blöt. Iving rekommenderas särskilt vid räddningsinsatser, där man ofta hanterar människor med kraftigt nedsatt kroppstemperatur, även när utomhustemperaturen ligger ovan nollan (regn, plus två grader och hård vind är nog den värsta räddningssituation man kan råka ut för). Vid dessa förhållanden skulle en vanlig dunjacka bli blöt på nolltid. Har du ansvar för en grupp med mindre erfarna personer är Iving exakt vad du vill dra fram ur packningen när det krisar.

Pris: 2900 SEK

Skidbyxa, Dynafit Seraks stl M. 

Ski touring pants with numerous technical features. Articulated knees for maximum freedom of movement and an ideal blend of materials provide a high level of comfort.

Maximum comfort and freedom of movement thanks to the bi-elastic material at the crotch and the upper leg

Waterproof ripstop material at the bottom of the leg

Windblock zones on the knees

Two front pockets, one side pocket (for map) and one rear pocket

Waist with removable snow and wind gaiter

Removable suspenders

Generous side ventilation

Elastic gaiters at the bottom

DWR treatment

Pris: 1300 SEK