Senaste tiden har vi haft väldigt instabil snö här i Stranda området, egentligen inte bara i Stranda utan hela Norge. Februari är en månad då det brukar vara mycket "väder" och statistiken talar sitt tydliga språk med många lavinolyckor varje år i den här perioden. Vi har fått se olyckor i Tromsø, Hemsedal, Oppdal m.fl ett par med dödlig utgång. 

I går hade vi fint väder och jag var ledig, något som allt om oftast betyder topptur!! Men med dessa lavinförhållanden gäller det att vara ödmjuk inför moder natur och göra säkra vägval. Efter lite överläggning under lördags-kvällen kom vi fram till att Dalmanshornet skulle bli ett bra turmål. Den ligger i anslutning till Strandafjellet och man får en enkel tillgång till den efter en tur upp med liften. 

Crewet för dagen var jag, Hedda, Ulrica och Jonas som är på besök. Uppe i skidanläggningen tror jag knappt man kunde hitta en kvadrat centimeter som inte var uppåkt, därför känns det lite för bra när man glider från toppen utav liften och möts utav detta som ni kan se upp till höger. 

En grym dag med fin åkning, självklart då inte så brant beroende på lavinfaran vilket gjorde attt det var bäst att hålla sig på lite flackare sluttningar. Vi kunde se bra in mot Brekketindarna och Smørskredtindarna och att det rådde stor lavinfara var det inget som helst tvivel om. 

tack gänget!!

Söndagen var vigd åt Emdalstindane, en fin lång kamvandring som ligger i Strandadalen och på andra sidan vägen om rännan som jag och Bernt åkte igår. 

Crewet för dagen var Eivind, Bernt och jag. Planen var tidig start eftersom vi skulle ha en lång dag framför oss. Upphämtning hemma hos Eivind klockan 06.30, efter lite sovmorgon för en del av oss så var vi på gång vid 07.30. 

Tanken var att ta oss upp på norra sidan av Emdalstindane, en sida som inte är klättrad vintertid tidigare. Tidsplanen sa 1 timme till insteget och sen skulle vi klara av den första biten utan rep och vara redo för klättring efter 2 timmar. 

Vi hade en förhoppning om att kanske klara av andra klättringen utan rep den också, mest för att kunna hålla farten uppe. Väl uppe vid insteget med blåst, snö och alltmänt rusk kom vi fram till att ändå köra på rep - vi hade ju ändå burit med det dit upp. 

2 replängder senare hade vi kommit upp på kammen och siktade bort mot Emdalshornet på  1184. Väl där uppe hade klockan hunnit bli 2, och äntligen tittade solen fram. 1306 toppen som vi hade som mål, fick vi bittert ta ett beslut om att lämna till framtiden. 
Även om vi hade sol så låg vinden på bra med ordentliga kast, med en sån smal kam och dom vindarna så kan det lätt bli det sista man gör. Känns alltid surt att få åka ner lite för tidigt men vi var alla överens om att det var ett bra beslut. 

Åkningen ner var mer utav en transportsträcka ner till bilen. Mer fostrande åkning tror jag man får leta efter. Stenhårt, brant och snörök - det där med bra stil på åkningen hade vi alla gett upp rätt tidigt - här gällde det bara att ta sig ner. 

Ännu en grym dag i Stranda! 

När jag var ute på jobb åt NGI uppe i Strandadalen så spanade jag in en ränna som hade varit jäkligt kul att köra i de rätta förhållandena. 

Senaste veckan har det knappt snöat någonting, och vädret har varit stabilt och kallt - det ger oss stabila och förhållanden. 

Jag hade redan tidigare i veckan pratat med Bernt och han var sugen på att hänga på. Lite kart-rekning och lite rekning via bilder senare så hade vi skapat oss en hyffsad uppfattning om hur det skulle bli. 

Det enda riktiga frågetecknet var en svart "fläck" mitt i rännan som man kunde se på bilderna. Vi kunde inte avgöra hur lång passage det var om vi skulle behöva klättra förbi det eller inte. 

Vi starta nerifrån rassäkringsbygget och tog oss upp mot Flosteinnibba som är toppen som ligger ovanför rännan. På väg upp mot rännan var det stenhårt före, nästan som att gå på ett betong-golv på skrå.

Halvvägs upp så löste Bernts ena skida ut och stack av i full fart neröver fjällsidan. Vi hade tur och skidan stanna till ett par hundra meter längre ner, precis innan ett isfall. 

25 minuter senare står vi på insteget på rännan och disskuterar om vi ska köra eller inte. Efter en macka och lite dricka så tar vi beslutet att köra. Vi ska ta oss ner till den svarta "fläcken" som vi hade sett på bilderna. Var det för långt så var planen att kunna gå upp igen och åka ner samma väg som vi gick upp. 

"Fläcken" var en sten/mossbrant med is och snö. På med stegjärn och fram med isyxan, här ska klättras! 20 minuter senare hade vi passerat och var på skidorna och på väg neråt igen. 

Vissa bitar neröver var riktigt fint, men överlag så var det rejält avblåst och stenhårt. Ska erkännas att det blev en hel del hasning neröver och inte alltför många svängar i början ;) 

Jag lyckades filma lite från dagen, det ligger här nedanför. 

Igår så hade vi en historisk dag på Strandafjellet, i vart fall i min mening. Vi publicerade vårat första skredvarsel på anläggningen någonsin. Vi kommer numera att ha skredvarsel som kommer upp måndagar, onsdagar och fredagar. 

Håll till godo!