Surfade in på friflyt och hittade den här nya telis-bindningen. Verkar som en riktigt kul grej och något som vi har snackat om mycket senaste vintrarna. 

Dynafit fram och telemark bak. 

Läs hela artikeln här

För många är påsk lika med ägg, påsk-ris, vårskidåkning, solgrop, apelsin etc. I Stranda testar vi i år ett alternativt sätt att fira påsk på, med galet mycket pudersnö!! 

Senaste dygnet har vi fått 27 cm rakt ner på dalstation, det gör att man kan lägga på ca 20 cm på höjd på fjället. Under natten har vi haft relativt hård vind och under gårdagskvällen var snödrevet manshögt. 

I meraftan, en av pisterna i anläggningen hade vi ca 1 meter med nysnö i morse. 

Vi fick första åker ner i Blådalen när fjelltrekket öppna vid 11.30 tiden idag. Det var utan tvekan ett topp 3 åk under mina år i Stranda. Ligger tillsammans med första-åket med Calle och Erik på Roalden i slutet på mars förra året. 

Nederbörd som kommer samtidigt med vindar från NV lägger alltid mycket snö på Stranda och det verkar som om detta inte blir något undantag. Prognosen från yr.no säger att snöfallet kommer fortsätta och vi får lite mer vind under morgondagen - något som garanterat får alla dagens spår att försvinna. 

Som tur är så har jag ledigt både idag och i morgon. Jag och Bernt kommer hänga på låset i morgon med, var så säkra. 

Och för alla er där ute som vill ha en puder-påsk, kom till Stranda!!!

// Oscar

Söndagen var vigd åt Emdalstindane, en fin lång kamvandring som ligger i Strandadalen och på andra sidan vägen om rännan som jag och Bernt åkte igår. 

Crewet för dagen var Eivind, Bernt och jag. Planen var tidig start eftersom vi skulle ha en lång dag framför oss. Upphämtning hemma hos Eivind klockan 06.30, efter lite sovmorgon för en del av oss så var vi på gång vid 07.30. 

Tanken var att ta oss upp på norra sidan av Emdalstindane, en sida som inte är klättrad vintertid tidigare. Tidsplanen sa 1 timme till insteget och sen skulle vi klara av den första biten utan rep och vara redo för klättring efter 2 timmar. 

Vi hade en förhoppning om att kanske klara av andra klättringen utan rep den också, mest för att kunna hålla farten uppe. Väl uppe vid insteget med blåst, snö och alltmänt rusk kom vi fram till att ändå köra på rep - vi hade ju ändå burit med det dit upp. 

2 replängder senare hade vi kommit upp på kammen och siktade bort mot Emdalshornet på  1184. Väl där uppe hade klockan hunnit bli 2, och äntligen tittade solen fram. 1306 toppen som vi hade som mål, fick vi bittert ta ett beslut om att lämna till framtiden. 
Även om vi hade sol så låg vinden på bra med ordentliga kast, med en sån smal kam och dom vindarna så kan det lätt bli det sista man gör. Känns alltid surt att få åka ner lite för tidigt men vi var alla överens om att det var ett bra beslut. 

Åkningen ner var mer utav en transportsträcka ner till bilen. Mer fostrande åkning tror jag man får leta efter. Stenhårt, brant och snörök - det där med bra stil på åkningen hade vi alla gett upp rätt tidigt - här gällde det bara att ta sig ner. 

Ännu en grym dag i Stranda! 

När jag var ute på jobb åt NGI uppe i Strandadalen så spanade jag in en ränna som hade varit jäkligt kul att köra i de rätta förhållandena. 

Senaste veckan har det knappt snöat någonting, och vädret har varit stabilt och kallt - det ger oss stabila och förhållanden. 

Jag hade redan tidigare i veckan pratat med Bernt och han var sugen på att hänga på. Lite kart-rekning och lite rekning via bilder senare så hade vi skapat oss en hyffsad uppfattning om hur det skulle bli. 

Det enda riktiga frågetecknet var en svart "fläck" mitt i rännan som man kunde se på bilderna. Vi kunde inte avgöra hur lång passage det var om vi skulle behöva klättra förbi det eller inte. 

Vi starta nerifrån rassäkringsbygget och tog oss upp mot Flosteinnibba som är toppen som ligger ovanför rännan. På väg upp mot rännan var det stenhårt före, nästan som att gå på ett betong-golv på skrå.

Halvvägs upp så löste Bernts ena skida ut och stack av i full fart neröver fjällsidan. Vi hade tur och skidan stanna till ett par hundra meter längre ner, precis innan ett isfall. 

25 minuter senare står vi på insteget på rännan och disskuterar om vi ska köra eller inte. Efter en macka och lite dricka så tar vi beslutet att köra. Vi ska ta oss ner till den svarta "fläcken" som vi hade sett på bilderna. Var det för långt så var planen att kunna gå upp igen och åka ner samma väg som vi gick upp. 

"Fläcken" var en sten/mossbrant med is och snö. På med stegjärn och fram med isyxan, här ska klättras! 20 minuter senare hade vi passerat och var på skidorna och på väg neråt igen. 

Vissa bitar neröver var riktigt fint, men överlag så var det rejält avblåst och stenhårt. Ska erkännas att det blev en hel del hasning neröver och inte alltför många svängar i början ;) 

Jag lyckades filma lite från dagen, det ligger här nedanför. 

Det har snöat på fint senaste dagarna i Stranda (som vanligt!) och idag skulle vi ha lite uppehållsväder. Just nu har vi en relativt lugn period på jobbet så Erik fick hålla ställningarna under dagen medans jag och Bernt tog oss en toppturs-dag. Planen var att gå upp på Vellesæterhornet (1470 möh) som ligger i samma dalgång som Brunstadhornet där vi var förra veckan. 

Eftersom vi bara var 2 st så var planen att kunna gå på lite och hinna få lite mer åkning än vanligt och kanske 2 toppar. Mina ben var rejält sega första 2 timmarna uppför och Bernt fick dra det tyngsta lasset med spårningen. Tror att det var gårdagens skidalpina träningspass som satt sina spår. Kände mig betydligt bättre efter lite mat.

I passet på Vellesæterhornet så drog det in rejält med moln när vi bara hade 200 höjdmeter kvar upp på toppen. Men eftersom vi hade gått och spårat om vart annat i 25-30 cm med kall fin pudersnö så misströstade vi inte alltför mycket. Åket ner från passet är en bred fin couloir som Bernt tyckte vi skulle kalla Colouir de pudersnö!

Åkningen nerför avslutades med en rejäl krasch för min del, flatljus och en litet dropp fick mig på fall. Stora fördelen med det här föret är väl att det inte gör någonting, man får inte ont utan bara lite snö att borsta av och köra på. 

Vi stannade till vid ca 800 möh för att slänga på stighudarna igen och ta sikte på Klovetinden. Vi kunde knata på i ganska bra tempo och turades om att spåra ca 200 höjdmeter var.

Dom sista 250 höjdmeterna kom vi in ett område som var ganska så vindpåverkat och med tydlig flakbildning. Ett fika-stopp senare så hade vi bara 70 höjdmeter kvar upp till toppen. Sista biten upp innebar lite klättring eller "klyving" som norrmännen kallar det, med ett tunt islager på alla stenar kändes det inte som någon direkt super-idé.

Av med stighudar och spetsarna neråt i dalen. Ett åk på ca 1300 fallhöjd med fin opåverkad kallsnö!

För att ni ska förstå hur bra det egentligen var så är det här min bästa topptursdag här i Stranda under dom senaste 3 åren. Aldrig haft så mycket kall fin snö hela vägen från toppen, hoppas snön håller sig tills på söndag för då blir det på´t igen!

/ Oscar

Bilder hittar ni här neranför

Efter en körig helg på Strandafjellet var det fri-dag och topptur nere i Stryn. 

Jag har egentligen inte varit så mycket på tur nere i Stryn-området förutom en kvällstur på Bergsetnakkjen för ett par veckor sen. 

Sovmorgon gjorde att vi inte kom iväg förrens vid halv 1 tiden från bilen, kanske dömt att misslyckas redan från början. Låga moln och dimma nere i dalen gjorde att vi inte hade alltför höga förhoppningar om sikten. 

Efter lite letande upp på olika skogsvägar och frågor till olika locals hittade vi till rätt parkeringsplats. 

Efter bara en kort stund på väg uppöver kom vi upp ur skogen och kunde ganska snabbt lägga dimman bakom oss. 

Trots lite grått väder så var det ändå en fin tur och absolut en tur som jag ska försöka göra igen. Det står en fin turbeskrivning i boken bergtatt av Thomas Heisig. 

Första timmarna gick vi ganska så mycket på platten utan att egentligen kunna ta så mycket höjd. Påminnde en hel del om turen till Brunstadhornet förra helgen i avseende av det. 

Vid 4-tiden så hade vi ca 250 höjdmeter kvar upp till toppen men det började skymma ganska ordentligt. Jag och Hedda hade konstaterat att vi båda hade pannlampa med oss upp så vi borde kunna fortsätta ett tag till, även om det började bli lite mörkt. 130 höjdmeter från toppen tog det stopp, det började mörkna på och var ganska så isigt före. 

Byta till torr tröja, på med jacka, av med stighudar, på med pannlampa etc. Jag kunde inte riktigt ge mig utan att få göra en sista attack upp på toppen, den var ju så nära. Sagt och gjort, och det blev en riktig attack. Skidorna lämnade jag nere vid Hedda och sen lite snabb fjäll-jogging uppöver till toppen. V

Väl däruppe så kan jag avslöja att jag eg. inte såg någonting men jag var på toppen! 

Åkningen nerför var som den brukar vara med en 3-diods lampa, spännande! Survival-skiing tror jag bäst skulle beskriva känslan. Men var mjuk i knäna och stå mitt på skidan så ska det gå fint! 

Tack för en grym dag! 

Hur många gånger har man inte varit på en skidort och haft det bra när man får rapporter om hur mycket det dumpar på något annat ställe och man alltid tänker, varför åkte vi inte dit istället? Nu är det så bra att jag är på det där stället, ja precis det DÄR stället där det snöar något sjukt mycket och aldrig slutar... Har kommit 25-30 centimeter på ett dygn nu och det fortsätter bara att snöa, dessutom så blåser det en hel del så snön drevar något grymt mycket. Det ser dessutom ut som det ska fortsätta under natten för att sedan börja snöa mer på onsdag och torsdag, hur bra som helst!

Igår så berättade jag för Svein-ove om att det skulle komma in riktigt mycket snö nu i dagarna så sa han det "Nej men det blåser från nordväst, brukar aldrig bli någon snö då.." Tji fick han!

Idag har det varit lite jobb i systemet med att märka ut lite pister, märka om lite transporter, åka  puder, allt det där som gör jobbet värt.

Planen för i morgon är att jobba i systemet 10-16 och sen kvällsskidåkning 18-21. Däremellen så tänkte jag och Eirik, en av killarna som jobbar i liften köra upp varandra på skoter på Roaldsidan som varit stängd sen helgen. Jag var själv uppe där en sväng med skotern nu ikväll och då låg det nen 25 cm fint puder på transporten bara, så i sänkorna runtikring kan det vara hur bra som helst.

Ska få med mig kameran på jobbet i morgon så ni får lite bilder.

Jag kan säga att åttonde dagen på skidor på raken börjar kännas..

Ses!

Som ni säkert förstått så har det snöat något sjukt mycket här uppe i Åre senaste dagarna. Utrycket kräksnöa har verkligen gett sig till känna. Rycktet sa att det har kommit några grymma mängder med snö även upp på höjd på skutan, så jag, Stefan och Jonas bestämde oss för att kolla upp saken. Vi började med att fuska oss upp på berget med liften för att inte behöva gå sådär onödigt mycket.

Åre visade sig än en gång från sin bästa sida, snöstorm, snökanoner och absolut noll sikt! Kommer tänka mig tillbaka hela vintern till turen upp på skutan jag och Stefan var på för ett par veckor sen med blå himmel, vindstilla och ett par minus. Det kändes helt plötsligt ganska så avlägset.

Nu stod man istället i full snöstorm, frös som en hund, snor i hela ansiktet, såg ingenting och försökte intala sig att "Ja Oscar det ÄR kul att gå på topptur".

Vi knatade på uppför och vek av från pisten (störtloppet) som vi gick upp i för att skråa bort mot röda rappet. Precis ovanför oss hade vi en rätt så rejäl platå med ett par snökanoner ovanför, det gjorde att snön drevade in ganska så ordentligt över branten. Efter bara ett 70-tal meter in så åkte Stefan med i  en "Snökanons-lavin". Han åkte med ett 15-tal meter och det hela var väldigt odramatiskt och lite underhållande. Nu stod Stefan där nere med sina lite för smala stighudar och svor åt att han var tvungen att ta sig upp IGEN!

Efter ca 1,5 timme så var vi uppe vid kabinbanans bergstation där det var dags att plocka av stighudarna. Någonstans där inser jag att jag inte hade med mig mina gogglar, f**k! Det kommer innebära en långsam och plågsam tusen-nålar-massage för mina ögon, ja ja bara gilla läget. 

Utför så var sikten katastrofalt dålig och man såg ingenting, föret däremot var riktigt bra. Skulle säga att det var ca 25 cm puder i stora delar utav åket.Vi kom ner till bilen ca 11.15 och han med god marginal ner till jobbet på Äventyrsbutiken.

I morgon är jag ledig hela dagen så då lutar det åt att det blir lite skidåkning, om det blåser kanske även lite kite med Roddar.

Har nu klarat av mina två första dagar på Äventyrsbutiken här i Åre. Planen är att jag kommer jobba där ca 30 tim i veckan fram till februari då jag börjar uppe i Abisko. Om jag får säga det själv så är det Åres enda riktiga friluftsbutik med det överlägset bästa priserna.

Vi har fått in en  ny randonné bindning från G3 som heter Onyx. Det är en turbindning med dynafit-infästning, den stora skillnaden är att man inte behöver ta av sig skidan när man ska växla från gåläge till åkläge. Sen så kan man dessutom reglera hälhöjare och alla andra inställningar enbart med hjälp utav staven.

På en dynafitbindning så vrider man ju bakbindningen för att reglera dom olika hälhöjarna och gå över till åk-läge. På Onyx så kan man med hjälp utav staven skjuta fram eller bak bindningen istället vilket reglera turande eller åkande på den.

Jag körde bara en kortare tur på bindningen men under den tiden jag testade den så var den bra. Den känns lite plastigare än dynafiten men ger ett robustare intryck.

Kände att jag mest ville komma ut i friska luften lite, även om vädret inte var det bästa. Halv snöstorm och sjukt dåligt sikt!

Jag har nu också börjat köra med hjälm när jag är ute och turar. Förra året så drog jag på en rätt rejäl krasch och slog i huvudet ganska duktigt. Resultatet var en lättare hjärnskakning och illamående. Så nu hela 24 år gammal så kanske jag har blivit lite klokare också... 

Åker just nu i en klätterhjälm eftersom den har betydligt bättre ventilation och

 är mycket lättare än skidhjälmar. Modellen heter Petzl Meteor och är relativt känd i multisportsammanhang just för sin mångsidighet.

over and out.

Kom upp till Åre i söndags natt och idag har jag äntligen haft premiär på skidor, för den här säsongen.

Det är rätt så kallt här uppe nu men än så länge rätt tunt med snö. Har -15 utanför dörren nu så eldar som en tok för att få upp lite värme i stugan!

Tillbaka till skidåkningen, jag och Stefan gick upp till Åreskutans topp från Ullådalen. Åre visade sig för en gångs skulle från en bra sida, med -4, sol och vindstilla. Vädret senaste dagarna har varit ganska så bistert. Skidåkningen var inte alls dålig den heller, helt klart över förväntan.  Vi gick Ullådalen upp och sen vidare in mot tväråvalvet och upp på toppen. Väl där uppe så blev det lite toppfika och chill i solen. Självklart så började det blåsa lite dom sista 100a metrarna som vi gick, så fikan blev inte så nice som den skulle ha kunnat blivit.

Benen var inte alltför sega på utförsåkningen men jag måste erkänna att det känns lite i dom nu när jag ligger här hemma i soffan. Sjukt klent att man är trött i benen efter ett åk, men det tar sig nog.

Siktar på lite åkning kommande dagarna nu också. Får se vart bara. Ryktet säger att vm8an ska öppna till helgen.