- Det ser lite stenigt ut

No shit att det ser LITE stenigt ut det ser rätt mycket stenigt ut. Detta ytrades när vi hade svängt av E14 och var på väg in på vägen mot Storulvån. Det har snöat rätt dåligt här i Åre sista tiden och det gäller även Snasahögarna där vi skulle på topptur idag.

Men med blå himmel lite vind och 8 minus så kunde det ändå bli en rätt skaplig dag det här. Nu under början av vintern så är vägen in till Storulvåns fjällstation avstängd och därför så stannade vi till vid bommen och gick uppåt från den. Det spelade oss egentligen mindre roll då vi hade en bra väg att gå från bommen. Första 40 minuterna avverkades mestadels på platten med ett par lite snällare stigningar, i en del sänkor var det ganska så fint med snö. När vi väl kommer över trädgränsen och det börjar luta på lite så kan vi rätt snabbt konstatera att det var ju typ sjuuukt mycket mindre snö än vad det såg ut som nerifrån. Vissa perioder kändes det som om man mer eller mindre gick i en stenöken.

Fredde hade tidigare snackat om att i skålen på baksidan av berget brukar det kunna samla ihop rätt mycket snö, Stefan lät tveksam och pratade om att han trodde att det nog skulle vara lika dåligt överallt. På vägen upp så spanade vi ut en bäckravin där det såg ut att ha samlat ihop hyffsat med snö och dessutom var det ett ihållande snötäcke.

Det var grymt vindpinat när vi var på väg upp och både Fredde och Stefan som hade lite smala stighudar hade svårt med fästet. Jag och Jonas var rätt nöjda då vi istället hade lite bra underhållning på fjället. Team Bakhalt tyckte inte att det var lika kul och slängde upp skidorna på ryggen och kunde glatt konstatera att det här gick ju fortare än att gå med hudar! Stefan körde även en period en hederlig släpning av skidorna, om det gick fortare eller inte vågar jag inte svara på, men han verkade ha kul.

Sista branten upp på toppen nu och där uppe hade vi utlyst fika nummer två och toppfika. Sista 50 metrarna mot toppen kunde man se solen lysa lite över kanten. Vi hade ju sista timmen gått i skuggan sen solen försvann bakom andra kammen på Storsnasen. När vi kom upp över kanten, möttes av solen och resten av Snasahögarna så hade vi ett riktigt "hallelulja-moment" som Kishti skulle sagt. Både jag och Jonas övervägde att så fort vi kommit ner till bilen åka raka vägen till Jehovas i Järpen för att bli religiösa... (Som tur var omvärderade vi väl nere vid bilen och åkte till Broken för en burgare och en Cola, inte helt fel det heller!)

Skålen på andra sidan såg riktigt fin ut och med lite skön kvällssol blev det knappast sämre. Vi fräste ner, Fredde han med att visa hur man åker telemark på riktigt och även ett kvalåk för NM i vår. Väl ner i dalgången så kunde vi bara följa bäcken hela vägen ner till Storulvåvägen mellan Storsnasen och Norder. Vi hade hoppats på att det inte skulle vara allt för långt att gå tillbaka till bilen, det blev nog dessvärre minst ett par kilometer. Vi kom till ett par insikter sista biten, det SUGER att bära teils-skidor på axeln och det är helt odugligt och att om ni ser en väg med ett tunt rimfrost-lager på så kan det vara något fruktat bra att skata på(enl. Jonas)

Skidorna för dagen blev tillslut K2 backlash, en grymt trevlig skida. Smidig att gå upp för i längden 181 och 92 i midja men ändå stabil och rolig utför. Tror att jag kommer köra på storebror Coomback i vinter, ryktet säger att dom börjar ta slut i Sverige... Känns som om K2 verkligen har lyckats med sin powder-tip som ska göra att skidan får ett bättre flyt i lössnön men ändå blir kvick och smidig.

Tack för en fin tur. Njut av bilderna i bildspelet, dom är från idag.