Ja vi fortsätter att ha det bra här i Norge, bra skidåkning och glada miner! 

Idag var det Kyrkjenibba på schemat som ligger nere i Stryn. Fin tur i fin vårsnö! 

Skrev i tidigare inlägg om inplanerad topptursveckor i Stranda till nästa vinter. Mer info om det kommer framöver, håll utkik! 

// Oscar

Jag och Hedda tog en tur upp på Skåla i lördag, toppen som är Norges längsta motbacke - totalt 1848 meter. 

Vi fick gå första 300 höjdmeterna på fötterna innan vi kom upp till snön och kunde slänga på oss skidorna, men det skapar bara bra stämning för vårturerna. 

Skåla är en populär topp och totalt träffa vi ett 10-tal personer som var uppe under dagen, första gänget träffa vi 10.30 på parkeringen - då hade dom redan varit uppe på toppen!

Dagarna innan har det varit kallt så att all den fina snön som har kommit tidigare har hållit sig kall och bra. Rapporterna från dom vi träffa på väg upp var att det skulle vara kallpuder och otroligt fin åkning hela vägen från toppen, nice!!

1848 meter uppförsbacke sliter ganska så bra på kroppen och känns vill jag lova. Det värsta med det konstaterandet är att jag är anmäld till Skåla opp i sommar och ska springa samma sträcka, kan bli tungt!

Uppe på toppen ligger Skåla-tårnet, ett 2 vånings stenhus som är byggt i slutet på 1800-talet. Nu är det utrustat med kök och sängar så det är fullt möjligt att sova över där om man har lust, riktigt häftigt bygge. 

Åkningen ner var precis så bra som vi hade hoppats på! På väg upp så kunde vi spana in ett åk vi ville göra som låg lite längre bort från "normal-vägen" ner och således inte hade lika många spår på sig. 

En bra dag på tur! 

Ledig dag och topptur, IGEN! 

Jag tog en tur med Bernt och Hedda ner till Stryn och mötte upp Thomas Heisig som driver Norweigan Mountains för en topptur på Storskredfjellet. Thomas hade rekat bra och  trodde att Storskredfjellet skulle vara kallt och blåsigt och dessutom en nordsida = Kallt! 

Istället blev det Grøsvoregga rakt över dalen upp i en sydsida = Sol och fint! Fin snö redan från start gjorde att det knappast kunde vara annat än succé! 

Bra stigning redan från start gjorde att vi kunde knata på bra utan någon sträcka att ta innåt i dalen. 

Efter 1,5 timme kunde vi äntligen få känna på solen och lite värme. Det här är säsongens första topptur där solen har börjat "ta" lite. 

Senast veckornas toppturer har bara varit kung! För er som gillar topptur så är det här himlen, och för er som inte vet om ni gillar topptur är det himlen också! 

Om ni kollar på bildspelet så ser ni även Bottnenibba med i bildspelet, utmärkt med namn. Toppen som jag och Hedda gick på i måndags.

 
Tack för en grym dag!!

/ Oscar

Efter en körig helg på Strandafjellet var det fri-dag och topptur nere i Stryn. 

Jag har egentligen inte varit så mycket på tur nere i Stryn-området förutom en kvällstur på Bergsetnakkjen för ett par veckor sen. 

Sovmorgon gjorde att vi inte kom iväg förrens vid halv 1 tiden från bilen, kanske dömt att misslyckas redan från början. Låga moln och dimma nere i dalen gjorde att vi inte hade alltför höga förhoppningar om sikten. 

Efter lite letande upp på olika skogsvägar och frågor till olika locals hittade vi till rätt parkeringsplats. 

Efter bara en kort stund på väg uppöver kom vi upp ur skogen och kunde ganska snabbt lägga dimman bakom oss. 

Trots lite grått väder så var det ändå en fin tur och absolut en tur som jag ska försöka göra igen. Det står en fin turbeskrivning i boken bergtatt av Thomas Heisig. 

Första timmarna gick vi ganska så mycket på platten utan att egentligen kunna ta så mycket höjd. Påminnde en hel del om turen till Brunstadhornet förra helgen i avseende av det. 

Vid 4-tiden så hade vi ca 250 höjdmeter kvar upp till toppen men det började skymma ganska ordentligt. Jag och Hedda hade konstaterat att vi båda hade pannlampa med oss upp så vi borde kunna fortsätta ett tag till, även om det började bli lite mörkt. 130 höjdmeter från toppen tog det stopp, det började mörkna på och var ganska så isigt före. 

Byta till torr tröja, på med jacka, av med stighudar, på med pannlampa etc. Jag kunde inte riktigt ge mig utan att få göra en sista attack upp på toppen, den var ju så nära. Sagt och gjort, och det blev en riktig attack. Skidorna lämnade jag nere vid Hedda och sen lite snabb fjäll-jogging uppöver till toppen. V

Väl däruppe så kan jag avslöja att jag eg. inte såg någonting men jag var på toppen! 

Åkningen nerför var som den brukar vara med en 3-diods lampa, spännande! Survival-skiing tror jag bäst skulle beskriva känslan. Men var mjuk i knäna och stå mitt på skidan så ska det gå fint! 

Tack för en grym dag!