Gårdagskvällen blev en lång session med uppsummering av lavinarbete både i Strandadalen och Emdalen. Det är 2 olika byggprojekt där jag är med i lavinprognoserna för områdena, dels en lavinsäkring för vägen och dels ett vattenkraftverk. Summa summarum så blev det en lååång kväll. 

Tanken för idag var hinna med en sista topptur innan keb classic. Bernt är ledig nu och vi kollade in Vellesæterhornet där vi fick vända pga för dålig sikt för ett nytt försök. 

Efter bara 20 minuter på hudarna började sämre väder dra in med snöfall och dålig sikt som resultat. 

Dessutom hade det blivit en 4 cm tjock is-skorpa på snön, verkade inte bli någon höjdare nerför. 

Vi gick samma väg som sist upp i couloiren från Vellesæterhyttan, man följer egentligen dalen bara rätt fram. Upp i rännan så var det mer eller mindre noll sikt pga snöfallet. 

Uppe på ryggen så stog vi inför samma problem som senast vi var här, ingen sikt och ingen bra förutsättning för att ta oss upp på Vellesæterhornet. Plan B blev istället Grøtdalstinden som ligger åt Ålesund till istället. Lite enklare väg bort när det var svårt att navigera. 

Som på beställning vid åkningen utför sprack det upp och solen och den blåa himlen titta fram. Äntligen kanske man kunde se någonting när man skulle ta sig ner ;) Åkningen i den nordvända rännan var riktigt fin faktiskt, kallsnö ner till trädgräns. 

Som vanligt när vi är på tur går det fort, nästan för fort idag - vi var nere vid bilen klockan 2 igen. 

Det har snöat på fint senaste dagarna i Stranda (som vanligt!) och idag skulle vi ha lite uppehållsväder. Just nu har vi en relativt lugn period på jobbet så Erik fick hålla ställningarna under dagen medans jag och Bernt tog oss en toppturs-dag. Planen var att gå upp på Vellesæterhornet (1470 möh) som ligger i samma dalgång som Brunstadhornet där vi var förra veckan. 

Eftersom vi bara var 2 st så var planen att kunna gå på lite och hinna få lite mer åkning än vanligt och kanske 2 toppar. Mina ben var rejält sega första 2 timmarna uppför och Bernt fick dra det tyngsta lasset med spårningen. Tror att det var gårdagens skidalpina träningspass som satt sina spår. Kände mig betydligt bättre efter lite mat.

I passet på Vellesæterhornet så drog det in rejält med moln när vi bara hade 200 höjdmeter kvar upp på toppen. Men eftersom vi hade gått och spårat om vart annat i 25-30 cm med kall fin pudersnö så misströstade vi inte alltför mycket. Åket ner från passet är en bred fin couloir som Bernt tyckte vi skulle kalla Colouir de pudersnö!

Åkningen nerför avslutades med en rejäl krasch för min del, flatljus och en litet dropp fick mig på fall. Stora fördelen med det här föret är väl att det inte gör någonting, man får inte ont utan bara lite snö att borsta av och köra på. 

Vi stannade till vid ca 800 möh för att slänga på stighudarna igen och ta sikte på Klovetinden. Vi kunde knata på i ganska bra tempo och turades om att spåra ca 200 höjdmeter var.

Dom sista 250 höjdmeterna kom vi in ett område som var ganska så vindpåverkat och med tydlig flakbildning. Ett fika-stopp senare så hade vi bara 70 höjdmeter kvar upp till toppen. Sista biten upp innebar lite klättring eller "klyving" som norrmännen kallar det, med ett tunt islager på alla stenar kändes det inte som någon direkt super-idé.

Av med stighudar och spetsarna neråt i dalen. Ett åk på ca 1300 fallhöjd med fin opåverkad kallsnö!

För att ni ska förstå hur bra det egentligen var så är det här min bästa topptursdag här i Stranda under dom senaste 3 åren. Aldrig haft så mycket kall fin snö hela vägen från toppen, hoppas snön håller sig tills på söndag för då blir det på´t igen!

/ Oscar

Bilder hittar ni här neranför